Upphängare.

Musik i bilen på väg till fisket...

                                                                     

Jobb på förmiddagen och sedan eftermiddagsfiske. Samma ställe som igår. Frånlandsvind med andra ord. Tunga vågor slog trots det in över pallen. Varje våg som bröt knuffade mig ett steg inåt. Precis när jag stannat till så kom utsuget och drog tillbaka mig till samma plats som jag nyss stod på. Strömmarna i kombination med lågvattnet gjorde att fiskarna höll sig borta från pallen. För dagen gjorde jag något ovanligt - fiskade med upphängare. Samma fluga som sist och framför den en microversion av B3 grisen. Fisket var svårt och vadningen slitig. Bitvis är klinten klyvd och i sprickorna är det något djupare. Antagligen hotspots vid normalvatten men idag samlades allt vatten som var påväg ut i dessa sprickor. Vattnet blev otroligt strömt och fisket i sprickorna gjorde att tankarna vandrade norrut - till brusande jämtländska forsar. Sprickorna som kändes heta igår kändes hopplösa idag. Och riktigt nära pallkanten vågade jag inte gå. Kasten nådde knappt ut över pallkanten. Övervägde att åka hem.

På en strand i sydafrika lärde jag mig ett knep som surfarna använde. En sydafrikan som säkert skrattat gott åt mina försök, att med en stor surfbräda under mig försökt kämpa mig genom brytet för att fånga en våg, förbarmade sig över mig. Med den karaktäristiska afrikaansengelska brytningen förklarade han för mig att alla vågor som jag drömde om att surfa på trycker ju in massa vatten. Det vattnet samlas upp i djupare partier av stranden och där skapas en stark ström utåt. Dessutom är där inga vågor. Så istället för att fortsätta min frivilliga placering i tvättmaskinen så kanske jag skulle ta skidliften som alla andra?

Sagt och gjort. Jag lade flugorna rakt ut i den starkaste strömmen i en spricka. Lät linan rassla ut mellan fingrarna när strömmen tog tag i mina flugor. Nu kändes det verkligen som om jag hade ett haröra och inget annat längst ut på spetsen. Strömmen drog flugorna än längre ut och sedan bar det av norrut. Strax utanför pallkanten. Jag hade kontakt med flugorna men linan låg som ett "L" i vattnet. Drog och släppte efter för att skapa illusionen av något litet som dragits ut över pallkampen och nu desperat kämpade mot strömmen för att komma tillbaka, upp på pallen, till säkerheten. Linan spändes upp och fisk satt på kroken. Kände direkt att det var en liten rackare, satte hård press och började backa. När storsprallet var nära nog såg jag till min förtjusning att den valt upphängaren. Kul! Den hoppade av strax innan innan jag lyckats få grepp om den men vad gjorde väl det?

En ständigt trasslande runningline och en känsla av att jag valt fel plats fick mig att avbryta någon timme senare. Hem till brasan. Imorgon är det på´t igen.

Höstmusik till resan hem från havet eller till brasan..

                                                                   

Bönderna..

Bönderna är tydligen anledningen till att jag snart inte längre kan ta ett kvällspass efter jobbet. Av någon för mig outgrundlig anledning ska klockan, likt grillen, snart ställas tillbaka. Enligt högst tveksamma källor är det på grund av bönderna. Eller kossorna. Oklart. Nåja. Än så länge tycker klockan att det är sommar och jag kan med mina största hundögon ställa frågan till kollegorna "är det okej om jag smiter vid treee?". Mina kollegor är redan härdade. De kan mer om fiske vid det här laget än hälften av medlemmarna på valfritt fiskeforum. Bristande socialkompetens gör att det susar i huvudet när det är dags för "fike" - att tala är silver, att tiga är guld..? Att tala om silver, eller tiga nånting.. guld? Så antingen tiger jag eller så talar jag om silver. Kollegorna brukar ge mig samma blick som mamma, när jag som liten frågade om jag inte kunde få vara ute lite senare än vanligt för att spela brännboll. Okejdå, för den här gången.. 

Det som nyss var hundögon brinner snabbt av glöd. Ner till bilen, hem, rafsa ihop allt, plattan i mattan. Kusten lockar och ljuset börjar redan bli dunkelt. Tar fel avfart. Svordomar. Värdefulla minuter försvinner. När bilen väl är tjusigt busparkerad kommer lugnet. Havet. Utrustningen monteras snabbt. Får mig att tänka på när man var i slutet av säsongen som skibum. All utrustning, alla moment, som i början tog en halvtimme att få på plats flög helt plötsligt på utan eftertanke och samtidigt som en kopp kaffe intogs. Total tid - 3,5 minuter. Nu troutbum, silverbum, kustbummare. 

Nya vadarna och nya håven lägger lite grus i den väloljade fiskerobotens maskineri. Flugvalet gjordes redan i bilen. Flera dagars frånlandsvind innebär att vattnet är klarare än det bästa ramlösa någonsin producerats. Blir en naturlig fluga. Men det skumma ljuset gör att det behövs nånting extra. Lite orange. Designen är skamlöst snodd från HALster.

Frånlandsvinden krusar ytan, de tunga molnen går ihop med havet. Det låga vatten gör att man kommer långt ut på pallen. Vattnet är kallt men de nya vadarna håller mig varm. Får mig att slappna av och känna att jag smälter in. Jag trivs här. Det här är mitt element. Lägger några kast utåt, mot det djupa. 

Starka strömmar sätter mig gång på gång ur balans. Trots frånlandsvind och gin&toniclågvatten känns det rätt. Strömmarna måste suga allt ätbart från pallen och rakt ut till den väntande fisken. Vadar sakta söder ut. Även om min kunskap säger mig att det är utåt jag ska kasta så får min instinkt mig ändå att då och då lägga ett 90 graderskast i riktningen som jag vadar. Där flugan landar är det inte mer än tre fot djupt. Jag känner första hugget men det är som att min hjärna blockerar det och stoppar mig från att göra ett mothugg. Återigen är det en kamp mellan kunskap och instinkt - teori och empiri. Så många gånger jag slitit en fluga ur vattnet bara för att det petade - man ska ju alltid göra mothugg..  Hjärnan blockar - jag fortsätter strippa - fast fisk - och först då kommer spölyftet. Ögonen som nyss härmade hundar, och sen var fulla av glöd, är nu fyllda med lugn och tacksamhet. Lugnt krånglar jag av den nya håven från ryggen. 

Ljuset var slut och så även jag. Hem till brasan. 

Den som inte gillar hösten behöver två saker - en anledning att komma ut och en brasa att komma hem till.  

Febrig flugbindning

Förra veckans feber gjorde att flugbindning fick ersätta fisket. Blev en del bisarra misstag till följd av feberyra och ett antal kreationer hamnade i papperskorgen. Nåja. Blev 16 flugor som gick vidare till slutaudition - fiske. Nu fattas bara några märlor och jag känner mig redo för två heldagar i helgen. Hoppas att helgen inte blåser sönder totalt. Får väl bli läsida i värsta fall.. Fiske blir det hursomhelst..

 

 

 

Fredningsområden Gotland - Havsöring

Äntligen regn! Och efter regn kommer.. öringlek! Stora delar av den mäktiga gotländska kusten är nu fredad från fiske så att öringen ska få leka ostört. Skäms man inte så kan man smyga, utan spö, längs någon bäck och få en glimt in i sängkammaren. Vill man fiska är det var och ens skyldighet att känna till vilka områden som är fredade! Jag hittade ingen smidig karta att använda mig av för att kunna planera fisket framöver så nu, när en förkylning sätter stopp för såväl fiske som jobb, tog jag saken i egna händer. Nedan har jag försökt sammanställa de områden som är fredade fram till 31 december. Detta i ett kartformat som jag kan använda mig av när jag planerar mitt fiske och även ha med mig i luren när jag är ute och fiskar. Publicerar den för det fall någon annan kan ha nytta och nöje av den.

Hittar ni några fel eller har ni förslag på förbättringar, säg till!

Vill vara tydlig med att kartan nedan är min bästa tolkning av den information som finns på länsstyrelsens hemsida (http://www.lansstyrelsen.se/Gotland/Sv/djur-och-natur/fiske/fiske-gotland/Pages/fiske_best_havs.aspx). Friskriver mig helt från eventuella tabbar!