Hade uselt fiske i helgen som var. Det var ryssvärme och redan klockan 8 på morgonen var det 20,5 grader i vattnet i viken. Solen sken men då det var lite vind hade jag hopp. Om inte annat borde väl den värmeälskande abborren trivas som.. fisken i vattnet? Ack så fel jag hade. Fiskade i viken och utanför. Nötte hela dagen och visst fick jag lite gädda men det var inte mycket att hänga i julgranen. Bedrövligt nog var det lika uselt dagen efter. Solbränd blev jag dock.
Nu är det tentaplugg på schemat så inget fiske så långt ögat kan nå.
// en bedrövad Jake
fredag 30 maj 2014
onsdag 21 maj 2014
Ironi
Jag och Silverbågen hade bestämt oss för en liten tur mitt på dagen. Började fint då jag tog en liten snipa medan jag väntade på Bågen. När han per tele meddelade att han anlänt tvärs över viken så kastade jag loss för att hämta honom. Det borde jag inte gjort.. Båten vägrade att starta gudskelov så blåste det inte mer än att jag lyckades ta mig in igen. Att lägga på minnet Nr 1. Testa att starta innan du kastar loss.. Nr 2. Skaffa åror.. Bågen telefonerades och ombads att ta bilen runt viken för att assistera mig med startkablar. Efter två timmars meck så åkte jag till OK på vinst eller förlust och införskaffade ett nytt batteri. Här kommer tips Nr 3. Om instruktionerna är "ett batteri får inte utsättas för minusgrader" så ha inte batteriet i båten 3 vintrar i rad och räkna med att det ska fungera. Det nya batteriet funkade ypperligt och äntligen var vi på väg ut. Ryssvärmen hade kommit och vi hoppades på att, trots att ekolodet är trasigt, kunna hitta lite abborre. Det gick skit men vi hade en trevlig stund på sjön och Bågen bjöd på paj och pilsner. Bågen skulle vidare till landet så jag släppte honom runt 15 på bryggan. Medan jag höll på att lägga till så såg jag farmor komma gåendes på bryggan. Hon skulle hjälpa någon kompis med båten men hon kidnappades snabbt och blev mitt nya fiskesällskap. Jag gjorde några halvhjärtade kast efter abborre men mest njöt vi av solen.
När jag kom in runt 17 fick jag panik. Världen utanför än inomhus. Jag bestämde mig för att dissa familjen och ställa mig vid ett havsbad och svinga lite flugspö. Hade inget hopp alls om att fånga något silver men såg fram emot att se solen gå ner i havet. På väg ut ringde Bågen, som jag tidigare bett om tips på bra havsöringställen, och berättade att han hade en kompis som skulle ut och fluga silver samma kväll och frågade om vi skulle sättas i kontakt med varandra. I väntan på Mr X som jag skrev om i förra inlägget (han som vi fick fotografera medan vi hade bompass) så viftade jag min fluga vid havsbadet. En fiskimitation satt på taften och jag såg lite fisk som vakade. Kändes ohett men samtidigt stekhett och jag kunde inte bena ut de paradoxala känslorna. Helt plötsligt väcktes jag upp ur mina grubblerier genom att spöt började rycka. Förvånad tog jag hem linan och där satt….. En abborre… Som jag jagat hela dagen utan framgång.. Ironi.!
Första flugfångade abborren var ett faktum och nöjd åkte jag för att möta upp Mr X. Vi åkte norrut längs furusundsleden, lämnade bilarna och gick den stadiga promenaden ner till vattnet. Fiskade hela kvällen, även efter mörkrets inbrott men utan så mycket som ett pill i grejerna. Det kändes tokhett men var det verkligen inte! En fin kväll och mycket trevligt sällskap. Efter det blev det en promenad under överhängande vildsvinshot, ett närasomnavidrattenscenario och många whisky och mycket politiksnack med farsgubben.
På fredag och lördag blir det landet och mer fiske. Hoppas på ett riktigt jävla skitfiske!!
// Jake
PS. Inlägget om västkusten är nu uppdaterat med bilder. DS.
PS. Inlägget om västkusten är nu uppdaterat med bilder. DS.
måndag 19 maj 2014
Flugfiske på västkusten.
För andra året i rad bar det av söderut för flugfiske efter havsöring.
Fjolårets resa har gett mig otaliga mardrömmar under året som gått. Jag stod i en veckas tid i parken utanför lägenheten och viftade med flugspöt för att försöka få ett grepp om flugfisketeknikens innersta väsen. Bland barnfamiljer som hade picknick i vårsolen och människor rastandes sina hundar stod jag där, oftast med linan virad fjorton varv runt mig. Sakta fick jag tekniken så pass att jag skulle kunna fiska i alla fall och iväg for vi. Första dagen hade jag 3 (TRE) blänkande västkustsöringar på kroken och SAMTLIGA tappades… Jag hade lagt all fokus på att lära mig kasta och hade således noll koll på hur man gjorde om man faktiskt fick fisk. Jag hade aldrig fått någon havsöring och aldrig fått något på flugspö så det var en knäckt man som lade sig för att sova på en madrass på golvet den kvällen. Jag gick igenom allt om och om och om och om igen för att inte göra samma misstag igen när det högg under kommande två dagar. Men högg, det gjorde det inte igen. Inte så mycket som ett pet på två hela dagar. Resultatet har alltså varit ett år fyllt av mörka drömmar och punkterat självförtroende.
Det var alltså dags för revansch!
Vi kastade loss från Estockholmo efter en stressig dag som involverade ett panikinköp av en intermediatelina (749kr - fluggrejjer är dyra!), panikbyte av framljus på Aolvon (Volvon med uppochnedvänt "V") och allmänt strul. Jag och Erik spenderade första timmarna i bilen med plugg men när det började skymma övergick samtalet till fiske. Väl framme i Götelaborg väntade en toktaggad fiskeguide i skepnad av Eriks bror Love. Precis som jag hade hoppats hade han suttit och taggat hela kvällen och flugbindarutrustningen var utspridd över hela matbordet. Vi gick till sängs (madrass´s) efter inget glas whisky vilket var det enda som saknades.
Dag 1
Vi hade bestämt oss för att ta sovmorgon för att satsa på eftermiddagsfiske. Efter en sen frukost bar det av mot det otroligt natursköna området vi bestämt oss för att börja på. Solen sken lite väl behagligt och vinden krusade ytan men inte mycket mer. Förra året kom vi ner när årets första tussilago precis letat sig fram på soliga sluttningar. I år var det maskrosor som färgade ängarna gula. Det var en riktig försommardag och Love sa direkt att det var näbbgäddor som gällde på dagen och kanske havsöring när det började närma sig kväll. Efter inköp av nötter och lite fiskegrejer så åkte äntligen vadarna på. Jag sätter pengar på att "vadarpromenader" kommer bli det nya 5:2/Military fitness/stavgång/svampplockning för stadsbor som vill komma ut i naturen och motionera. Det är bra motion, annorlunda, kräver lite dedikation och det är förbaskat vackert att vada runt i ett akvarium.
Även om vädret lämpade sig dåligt för fiske så var jag lycklig när jag drog på mig vadarna i den varma sommarvinden och svettandes stånkade mig ner mot havet. Var en behaglig svalkande känsla när det kallare havet äntligen smet om vadarna mot mina ben och fisket började. Jag hade köpt in en "NybörjarAsk" med flugor på nätet och satsade på en vit liten fluga. Då TeamConKeso agerat ofrivillig fotobåt åt en kille som drog massa fint silver på en vit fluga medan vi hade bompass i vintras trodde jag stenhårt på den flugan. Typiskt nog viftade jag av flugan redan första kastet och fiskade följande tio kasten naket innan jag upptäckte att fikonlöven var borta.
Att fiska med eller utan fluga verkade göra varken från eller till då fisket var motsatt till vädret, bedrövligt. Efter ett tag hittade Love en fläck med näbbgäddor, varav en lyckades få in en fluga i sin märkliga mun. Efter ett par kast som bara resulterade i en massa fäktandes från näbbgäddorna föreslog Love att jag skulle kasta in en kustwobbler i oredan och sagt och gjort krokades min första näbbgädda på första kastet. Kul. Dock var det inte målet. Hade fortfarande noll havsöring och noll fisk landad på fluga. Jag fiskade ansträngt på grund av min press på mig själv och när man är stressad fiskar man enligt min erfarenhet dåligt. Det visade sig också när jag kastade ut ett fullängdskast för att kunna flytta på mig utan massa lina släpandes efter mig. Jag gick snett mot där flugan landat, fokuserad på att inte halka runt och göra ljud. När jag kom fram och skulle veva in slacken som bildats ser jag att det kokar vid platsen där flugan landat. Det bara sprattlade och bubblade i vattnet och min reden höga stressfaktor fick mig att göra ett snabbt mothugg vilket hade noll effekt då jag fortfarande hade mycket slacklina. Vad det nu var som hade tagit min fluga klev av och min känsla av att ingen revansch skulle komma var nu nästan överväldigande. Guiden visade dock var skåpet skulle stå genom att plocka upp en fin sprallis innan solen gick ner och vi, mot undertecknads vilja, bestämde oss för att åka tillbaka mot centrala Göteborg.
Dag 2 - Blod och Böter
Dagen började med.. Böter.. Jävla "Gräddhyllan" i Göteborg, fler lapplisor än det finns Glenn. Sällskapet blir lite knäckta över att börja dagen med 400 kr minus för brödernas far som anslutit sent föregående dag. När vi åker mot första fiskeplatsen, som är ny för dagen, är alla taggade till tusen. En i gänget är extra taggad, då han året innan tappade tre öringar på denna plats, Jake.. Liksom dagen innan är det mer en sommardag än en vårdag och vi märker att det är många bilar på väg ner mot hamnen vi ska utgå ifrån. När vi väl kommer fram tror vi för ett ögonblick att vi transporterats två månader och 20 mil söder ut, till tennisveckan i Båstad. Det är Lejon överallt med fina backslicks som steker med jetskis, båtar, surfbrädor, vattenskidor och andra vattenleksaker. Vi har landat, med flugspön i hand, mitt i Bratland under pågående Aviciifest. Vi bailar. Jag biter mig i läppen, revanschen känns avlägsen just nu när solen steker, jetskisen hoppar, klockan är nästan 14 och vi har inte ens blivit blöta om tårna.
Vi ger oss av mot Plan B och efter en liten promenad ser vi hur två perfekta skär ute i havet hägrar. Mitt i en stor bukt ligger de som två perfekta kvinnobröst. Vi börjar hungrigt vada ut mot skären när vi avbryts av ett "HÖRRNI GUBBAAAR" på grov göteborgska. Skären är tydligen ett fågelskyddsområde får vi förklarat för oss av mannen från den gamle och havet. Nu börjar motgångarna verkligen tära på oss. Efter en ganska saftig promenad så når vi en liten hamn med en pir i sten och sedan trä, några bryggor och en del båtar. Utanför hamnen går klippkanterna ner i havet och bortom det, något som jag verkligen älskar med västkusten, fri horisont. Klippkanterna ser verkligen oansenliga ut och hade vi befunnit oss i Stockholms skärgård hade jag aldrig bekymrat mig om att fiska där.
Hungrig som jag är på fisk är jag först ner i vattnet och snor den platsen som känns bäst med tanke på hur den ganska svaga vinden blåser. Jag lägger mina kast ner mot den lilla vik som bildas där piren möter berget. Efter bara ett par kast tycker jag att jag känner något i spöt.. "Va fan en strömmi… nej sill heter de väl här ner.." hinner jag tänka medan jag känner hur det sprattlar lite och jag ser något pyttelitet komma sprallandes genom vattnet. Någon strömming är det såklart inte, inte heller en sill utan en fantastiskt vacker havsöring med fettfena och allt men i miniminiformat. Min första havsöring på fluga och min första fisk någonsin på fluga. Kommer jag aldrig glömma.
Dessutom var revanschen ett faktum och jag kunde slappna av. Några kast till och jag har någon ytterligare kontakt. Helt plötsligt känns allt hett. När vi samlar ihop oss efter någon timme så har en i sällskapet tappat en uppskattad till 2,5kg, brödernas far har tagit en och Love också fått fisk. Inte ens i det ögonblicket är vi befriade från motgång då Daniel, han som tappade 2,5an, råkat knäcka sitt reservspö. Efter en tyst minut kastar vi oss hungrigt över fisket igen och här börjar något av det mest spännande fisket jag upplevt. Love har gett sig ut på en brygga närmast innanför piren och med träpiren som vindskydd kastar ha långa kast utåt helt i lä. Då jag hör att han har kontakt med fisk klättrar jag upp på stenpiren och befinner mig halvvägs ut i hans kast med en perfekt överblick av intagningen. Från min plats ser jag rakt ner i det kristallklara vattnet och ser hur storöring på storöring kommer uppskjutandes från djupet rakt mot flugan bara för att i sista sekund skygga för den strålande solen (eller något annat). Med hjärtat i halsgropen under en timmes tid följer jag dramat som utspelar sig medan Love febrilt byter fluga för att försöka få dom att våga hugga. Någonstans i mitten kastar jag utåt, mot vinden, med haspelspöt och låter tobyn smeka stenpiren upp från djupet. Som skjuten från en kanon kommer en finare öring efter betet men hinner inte i kapp innan ytan bryts. Resten av tiden spenderar jag i lä och kastar från en brygga. Ser stora stim med småöringar som cirkulerar runt bryggorna vilket för mig känns helt overkligt. Nog finns det mängd på västkusten, det kan jag nu skriva under på. Var mycket spänning som sagt men gänget beslutar sig för att det är dags för lunch och därmed åka vidare till nästa plats. Något som jag förstår men det kändes bittert med så mycket fisk i vattnet.
Efter lunchen åkte vi ut till platsen vi fiskat på dagen innan. Väl på plats vadar jag ut på udden som Love tidigare tagit fisk på. Nu fiskar jag avslappnat. Mjukt sveper jag ut linan och det känns härligt att vara borta från bryggan och långt ute i havet igen. Jag tar hem linan efter det första kastet och plötsligt händer det.. Jag nyper fast linan mot spöt, gör inte ett gäddmothugg utan lyfter bara spötoppen och känner den triumferande känslan knycka i spöt. Visste direkt att det var en havsöring. Visste direkt att den var större men inte godkänd. Jag visste också att jag äntligen hade gjort allting rätt. Det var en otroligt go känsla och jag stod där i havet och mös för mig själv. Inget jubel, inga skrik bara njutning.
Efter det så blev det sämre, inte bättre som vi hade hoppats. Tvärtemot vad teorierna sa så var det öring på dagen och näbbisar på kvällen denna dag. Love tog en, Brödernas far en och även jag fick en. Det var kul att verkligen få känna på känslan att drilla fisk på spöt utan pressen att tappa. Vevade in all slack och lät den ganska fina näbbgäddan bjuda upp till en rejäl dans med mitt klass 6 spö. Var ruskigt roligt att se den flyga runt i vågorna och bromsa flugrullen med handen, precis som på film. Solen gick bjöd på en makalös sorti.
Dagen slutade dock i blod. Erik halkade till när han vadade runt ute bland stenarna. Som alla vi skatare surt fått erfara, innan sopbilarna vart framme på våren, så tar man emot sig med händerna. Grus må vara oskönt men det är inget att jämföra med havstulpaner.. Fråga Erik. Han var ganska blodig och vi begav oss mot bilen för omplåstring. Eller.. Jag och Love fiskades oss tillbaka så långsamt vi vågade utan att vara oförskämda mot de andra som tyckte det var dags att bege oss hemåt.
Dag 3
Då Erik skulle på konsert i Stockholm på söndagen hade vi planerat för halvdagsfiske. Eriks händer tillät dock inte något fiske alls. Jag gick ut till bilen för att åka och plocka upp en gammal kompis som bor i Göteborg för att bjuda in mig själv på frukost hos honom och en annan kompis till oss. Det jag möts av när jag kommer till bilen är en bedrövlig syn.. Böter.. Välskyltat var det också..
Mr B hämtas upp och vi promenerar genom morgonregnet medan han plockar fram ett par strumpbyxor som fastnat i hans byxlinning. Efter en frukost med vår vän och hans tjej och lite catching up bar det av mot Stockholm igen.
Nästa år blir det inte revansch utan fler och större. Längtar redan.
Fjolårets resa har gett mig otaliga mardrömmar under året som gått. Jag stod i en veckas tid i parken utanför lägenheten och viftade med flugspöt för att försöka få ett grepp om flugfisketeknikens innersta väsen. Bland barnfamiljer som hade picknick i vårsolen och människor rastandes sina hundar stod jag där, oftast med linan virad fjorton varv runt mig. Sakta fick jag tekniken så pass att jag skulle kunna fiska i alla fall och iväg for vi. Första dagen hade jag 3 (TRE) blänkande västkustsöringar på kroken och SAMTLIGA tappades… Jag hade lagt all fokus på att lära mig kasta och hade således noll koll på hur man gjorde om man faktiskt fick fisk. Jag hade aldrig fått någon havsöring och aldrig fått något på flugspö så det var en knäckt man som lade sig för att sova på en madrass på golvet den kvällen. Jag gick igenom allt om och om och om och om igen för att inte göra samma misstag igen när det högg under kommande två dagar. Men högg, det gjorde det inte igen. Inte så mycket som ett pet på två hela dagar. Resultatet har alltså varit ett år fyllt av mörka drömmar och punkterat självförtroende.
Det var alltså dags för revansch!
Vi kastade loss från Estockholmo efter en stressig dag som involverade ett panikinköp av en intermediatelina (749kr - fluggrejjer är dyra!), panikbyte av framljus på Aolvon (Volvon med uppochnedvänt "V") och allmänt strul. Jag och Erik spenderade första timmarna i bilen med plugg men när det började skymma övergick samtalet till fiske. Väl framme i Götelaborg väntade en toktaggad fiskeguide i skepnad av Eriks bror Love. Precis som jag hade hoppats hade han suttit och taggat hela kvällen och flugbindarutrustningen var utspridd över hela matbordet. Vi gick till sängs (madrass´s) efter inget glas whisky vilket var det enda som saknades.
Dag 1
Vi hade bestämt oss för att ta sovmorgon för att satsa på eftermiddagsfiske. Efter en sen frukost bar det av mot det otroligt natursköna området vi bestämt oss för att börja på. Solen sken lite väl behagligt och vinden krusade ytan men inte mycket mer. Förra året kom vi ner när årets första tussilago precis letat sig fram på soliga sluttningar. I år var det maskrosor som färgade ängarna gula. Det var en riktig försommardag och Love sa direkt att det var näbbgäddor som gällde på dagen och kanske havsöring när det började närma sig kväll. Efter inköp av nötter och lite fiskegrejer så åkte äntligen vadarna på. Jag sätter pengar på att "vadarpromenader" kommer bli det nya 5:2/Military fitness/stavgång/svampplockning för stadsbor som vill komma ut i naturen och motionera. Det är bra motion, annorlunda, kräver lite dedikation och det är förbaskat vackert att vada runt i ett akvarium.
Även om vädret lämpade sig dåligt för fiske så var jag lycklig när jag drog på mig vadarna i den varma sommarvinden och svettandes stånkade mig ner mot havet. Var en behaglig svalkande känsla när det kallare havet äntligen smet om vadarna mot mina ben och fisket började. Jag hade köpt in en "NybörjarAsk" med flugor på nätet och satsade på en vit liten fluga. Då TeamConKeso agerat ofrivillig fotobåt åt en kille som drog massa fint silver på en vit fluga medan vi hade bompass i vintras trodde jag stenhårt på den flugan. Typiskt nog viftade jag av flugan redan första kastet och fiskade följande tio kasten naket innan jag upptäckte att fikonlöven var borta.
Att fiska med eller utan fluga verkade göra varken från eller till då fisket var motsatt till vädret, bedrövligt. Efter ett tag hittade Love en fläck med näbbgäddor, varav en lyckades få in en fluga i sin märkliga mun. Efter ett par kast som bara resulterade i en massa fäktandes från näbbgäddorna föreslog Love att jag skulle kasta in en kustwobbler i oredan och sagt och gjort krokades min första näbbgädda på första kastet. Kul. Dock var det inte målet. Hade fortfarande noll havsöring och noll fisk landad på fluga. Jag fiskade ansträngt på grund av min press på mig själv och när man är stressad fiskar man enligt min erfarenhet dåligt. Det visade sig också när jag kastade ut ett fullängdskast för att kunna flytta på mig utan massa lina släpandes efter mig. Jag gick snett mot där flugan landat, fokuserad på att inte halka runt och göra ljud. När jag kom fram och skulle veva in slacken som bildats ser jag att det kokar vid platsen där flugan landat. Det bara sprattlade och bubblade i vattnet och min reden höga stressfaktor fick mig att göra ett snabbt mothugg vilket hade noll effekt då jag fortfarande hade mycket slacklina. Vad det nu var som hade tagit min fluga klev av och min känsla av att ingen revansch skulle komma var nu nästan överväldigande. Guiden visade dock var skåpet skulle stå genom att plocka upp en fin sprallis innan solen gick ner och vi, mot undertecknads vilja, bestämde oss för att åka tillbaka mot centrala Göteborg.
Dag 2 - Blod och Böter
Dagen började med.. Böter.. Jävla "Gräddhyllan" i Göteborg, fler lapplisor än det finns Glenn. Sällskapet blir lite knäckta över att börja dagen med 400 kr minus för brödernas far som anslutit sent föregående dag. När vi åker mot första fiskeplatsen, som är ny för dagen, är alla taggade till tusen. En i gänget är extra taggad, då han året innan tappade tre öringar på denna plats, Jake.. Liksom dagen innan är det mer en sommardag än en vårdag och vi märker att det är många bilar på väg ner mot hamnen vi ska utgå ifrån. När vi väl kommer fram tror vi för ett ögonblick att vi transporterats två månader och 20 mil söder ut, till tennisveckan i Båstad. Det är Lejon överallt med fina backslicks som steker med jetskis, båtar, surfbrädor, vattenskidor och andra vattenleksaker. Vi har landat, med flugspön i hand, mitt i Bratland under pågående Aviciifest. Vi bailar. Jag biter mig i läppen, revanschen känns avlägsen just nu när solen steker, jetskisen hoppar, klockan är nästan 14 och vi har inte ens blivit blöta om tårna.
Vi ger oss av mot Plan B och efter en liten promenad ser vi hur två perfekta skär ute i havet hägrar. Mitt i en stor bukt ligger de som två perfekta kvinnobröst. Vi börjar hungrigt vada ut mot skären när vi avbryts av ett "HÖRRNI GUBBAAAR" på grov göteborgska. Skären är tydligen ett fågelskyddsområde får vi förklarat för oss av mannen från den gamle och havet. Nu börjar motgångarna verkligen tära på oss. Efter en ganska saftig promenad så når vi en liten hamn med en pir i sten och sedan trä, några bryggor och en del båtar. Utanför hamnen går klippkanterna ner i havet och bortom det, något som jag verkligen älskar med västkusten, fri horisont. Klippkanterna ser verkligen oansenliga ut och hade vi befunnit oss i Stockholms skärgård hade jag aldrig bekymrat mig om att fiska där.
Hungrig som jag är på fisk är jag först ner i vattnet och snor den platsen som känns bäst med tanke på hur den ganska svaga vinden blåser. Jag lägger mina kast ner mot den lilla vik som bildas där piren möter berget. Efter bara ett par kast tycker jag att jag känner något i spöt.. "Va fan en strömmi… nej sill heter de väl här ner.." hinner jag tänka medan jag känner hur det sprattlar lite och jag ser något pyttelitet komma sprallandes genom vattnet. Någon strömming är det såklart inte, inte heller en sill utan en fantastiskt vacker havsöring med fettfena och allt men i miniminiformat. Min första havsöring på fluga och min första fisk någonsin på fluga. Kommer jag aldrig glömma.
Dessutom var revanschen ett faktum och jag kunde slappna av. Några kast till och jag har någon ytterligare kontakt. Helt plötsligt känns allt hett. När vi samlar ihop oss efter någon timme så har en i sällskapet tappat en uppskattad till 2,5kg, brödernas far har tagit en och Love också fått fisk. Inte ens i det ögonblicket är vi befriade från motgång då Daniel, han som tappade 2,5an, råkat knäcka sitt reservspö. Efter en tyst minut kastar vi oss hungrigt över fisket igen och här börjar något av det mest spännande fisket jag upplevt. Love har gett sig ut på en brygga närmast innanför piren och med träpiren som vindskydd kastar ha långa kast utåt helt i lä. Då jag hör att han har kontakt med fisk klättrar jag upp på stenpiren och befinner mig halvvägs ut i hans kast med en perfekt överblick av intagningen. Från min plats ser jag rakt ner i det kristallklara vattnet och ser hur storöring på storöring kommer uppskjutandes från djupet rakt mot flugan bara för att i sista sekund skygga för den strålande solen (eller något annat). Med hjärtat i halsgropen under en timmes tid följer jag dramat som utspelar sig medan Love febrilt byter fluga för att försöka få dom att våga hugga. Någonstans i mitten kastar jag utåt, mot vinden, med haspelspöt och låter tobyn smeka stenpiren upp från djupet. Som skjuten från en kanon kommer en finare öring efter betet men hinner inte i kapp innan ytan bryts. Resten av tiden spenderar jag i lä och kastar från en brygga. Ser stora stim med småöringar som cirkulerar runt bryggorna vilket för mig känns helt overkligt. Nog finns det mängd på västkusten, det kan jag nu skriva under på. Var mycket spänning som sagt men gänget beslutar sig för att det är dags för lunch och därmed åka vidare till nästa plats. Något som jag förstår men det kändes bittert med så mycket fisk i vattnet.
Efter lunchen åkte vi ut till platsen vi fiskat på dagen innan. Väl på plats vadar jag ut på udden som Love tidigare tagit fisk på. Nu fiskar jag avslappnat. Mjukt sveper jag ut linan och det känns härligt att vara borta från bryggan och långt ute i havet igen. Jag tar hem linan efter det första kastet och plötsligt händer det.. Jag nyper fast linan mot spöt, gör inte ett gäddmothugg utan lyfter bara spötoppen och känner den triumferande känslan knycka i spöt. Visste direkt att det var en havsöring. Visste direkt att den var större men inte godkänd. Jag visste också att jag äntligen hade gjort allting rätt. Det var en otroligt go känsla och jag stod där i havet och mös för mig själv. Inget jubel, inga skrik bara njutning.
Efter det så blev det sämre, inte bättre som vi hade hoppats. Tvärtemot vad teorierna sa så var det öring på dagen och näbbisar på kvällen denna dag. Love tog en, Brödernas far en och även jag fick en. Det var kul att verkligen få känna på känslan att drilla fisk på spöt utan pressen att tappa. Vevade in all slack och lät den ganska fina näbbgäddan bjuda upp till en rejäl dans med mitt klass 6 spö. Var ruskigt roligt att se den flyga runt i vågorna och bromsa flugrullen med handen, precis som på film. Solen gick bjöd på en makalös sorti.
Dagen slutade dock i blod. Erik halkade till när han vadade runt ute bland stenarna. Som alla vi skatare surt fått erfara, innan sopbilarna vart framme på våren, så tar man emot sig med händerna. Grus må vara oskönt men det är inget att jämföra med havstulpaner.. Fråga Erik. Han var ganska blodig och vi begav oss mot bilen för omplåstring. Eller.. Jag och Love fiskades oss tillbaka så långsamt vi vågade utan att vara oförskämda mot de andra som tyckte det var dags att bege oss hemåt.
Dag 3
Då Erik skulle på konsert i Stockholm på söndagen hade vi planerat för halvdagsfiske. Eriks händer tillät dock inte något fiske alls. Jag gick ut till bilen för att åka och plocka upp en gammal kompis som bor i Göteborg för att bjuda in mig själv på frukost hos honom och en annan kompis till oss. Det jag möts av när jag kommer till bilen är en bedrövlig syn.. Böter.. Välskyltat var det också..
Mr B hämtas upp och vi promenerar genom morgonregnet medan han plockar fram ett par strumpbyxor som fastnat i hans byxlinning. Efter en frukost med vår vän och hans tjej och lite catching up bar det av mot Stockholm igen.
Nästa år blir det inte revansch utan fler och större. Längtar redan.
tisdag 6 maj 2014
Bästa abbordragen
Här kommer Jakes topplista över de abborrbeten jag alltid har i lådan!
#2
Jiggar (ja jag är svag för relaxjiggar..)
#5
#4
3#
#2
Och vinnaren är...
Den funkar i alla vatten, grumligt eller klart, sol eller regn!
Spinnare..
#3
#2
#1
Skitfiske
// Jake
lördag 3 maj 2014
Valborgsfisket.
Var som sagt anlitad som gäddguide av doffe för att se till att hans far, som i yngre dagar bara fick se på när andra fick fisk, skulle få sig en gädda. Förhållandena var inte optimala då vattnet var extremt lågt, nordan blåste kuling och gav oss snö när vi gick upp på morgonen för att fira in sköna Maj med en fisketur. SMHI lovade att det skulle klarna upp klockan 10.. klockan 11… klockan 12.. tillslut beslöt sig SMHI-appen att sluta skjuta solen framför sig och klockan 13 stämde elektroniken och verkligheten, det slutade snöa och solen började kika fram. Efter en sill-lunch, där undertecknad likt ett barn åt köttfärsås till den israeliska färskpotatisen men drack julsnaps som en hel karl, laddade vi i spöna och doffes far (och trevliga mor som var moraliskt stöd och sällskap) i båten. På grund av den hårda vinden var allt annat än fiske i den lilla och relativt välskyddade viken som båten ligger i uteslutet. Det är lätt att vara fiskeguide när alternativen är begränsade till ett. På det tredje kastet sitter min första snipa för dagen. En god liten bit tyckte gäddan om skitmörten och doffes far om gäddan och beslutade att den skulle serveras med pepparrot till middag. Kastet därefter satt nummer två lika fint på samma söndertuggade skitmört. Denne sam vidare till ett liv i frihet och, förhoppningsvis, välmående. Gäddorna var på hugget men doffes far tröttnade ganska snabbt på då ingen gädda ville hugga på hans atom. Han önskade att fiska abborre istället. Kändes otroligt ohett för abborre pga lågvattnet men som guide gäller det att leverera oavsett kunds önskemål. Vi flyttade oss till den delen av viken som på sommaren hyser mest abborre men ingen ville hugga. Tillbaka till vassen. Tog inte många kast innan en snipa kastat sig över den lilla reflexspinnaren och doffes fars spö stod som en banan. Kul. Målet för dagen var uppnått.
Fisket mattades sakta ut men det petades upp ett par tre fiskar till med en 4.5 i topp och ytterligare en fisk på den lilla spinnaren. Doffe själv försökte bli vän med sina nya jerkprylar som undertecknad och E.F.T prackat på honom. Frustrationen var ganska stor där ett tag och jag fasade för att han skulle lägga ner beten större än atom för gott. När hans mor och far bestämde sig för att kliva i land och sätta igång med tillagningen av gäddorna (blev två som togs upp) så fortsatte vi att nöta ytterligare någon timme. Plötsligt trodde doffe att han kört in i något med sin skitmört size mindre och mycket riktigt, det hade han. En gädda. Äntligen. Även jag lyckades peta upp en till. Sen var dagen i mål. Alla hade fått fisk. Nöjda gick vi upp till den väntande middagen där undertecknad återigen kände sig som tre åt gammal där jag satt med min karré medan de andra mumsade på kokt gädda.
Den andra maj började med en snipa i samma vik för min del innan det var dags att äta lunch och packa ihop. Mitt sikte var inställt på havsöringsfiske på lagnö igen. Vi tog båten över till bilarna och där skiljdes jag och familjen doffe åt. Min bil gick mot naturreservatet och deras hem mot stan. På parkeringsplatsen i naturreservatet står en fiskebroder och packar ihop sina pinaler när jag parkerar. Får veta att fisket varit trögt men att han lyckats peta upp en, på fluga. Surt då jag inte hittar min flugask. Får bli spinnfiske. Blev BOM igen, inte oväntat men lite tråkigt. En lärdom jag drar vad gäller fisket på lagnö är att då hela området har potential att hålla fisk så blir det svårfiskat. Nästa tur blir till en platser där skitområden varvas med heta områden för att på så sätt finna någon slags metod i fisket. Vidare så är havsöringsfisket, där man står utvadad långt ut i havet, med en fri horisont det bästa fisket jag någon sin ägnat mig åt. Fisk eller ej, det är en otrolig känsla. Producenterna av vadare borde börja marknadsföra dessa, inte bara mot fiskare, utan mot gemene hen som vill ta en söndagspromenad. Behövs varken spö eller hugg för att det ska vara väl investerade pengar att kunna vada runt ute i havet.
// Jake
Fisket mattades sakta ut men det petades upp ett par tre fiskar till med en 4.5 i topp och ytterligare en fisk på den lilla spinnaren. Doffe själv försökte bli vän med sina nya jerkprylar som undertecknad och E.F.T prackat på honom. Frustrationen var ganska stor där ett tag och jag fasade för att han skulle lägga ner beten större än atom för gott. När hans mor och far bestämde sig för att kliva i land och sätta igång med tillagningen av gäddorna (blev två som togs upp) så fortsatte vi att nöta ytterligare någon timme. Plötsligt trodde doffe att han kört in i något med sin skitmört size mindre och mycket riktigt, det hade han. En gädda. Äntligen. Även jag lyckades peta upp en till. Sen var dagen i mål. Alla hade fått fisk. Nöjda gick vi upp till den väntande middagen där undertecknad återigen kände sig som tre åt gammal där jag satt med min karré medan de andra mumsade på kokt gädda.
Den andra maj började med en snipa i samma vik för min del innan det var dags att äta lunch och packa ihop. Mitt sikte var inställt på havsöringsfiske på lagnö igen. Vi tog båten över till bilarna och där skiljdes jag och familjen doffe åt. Min bil gick mot naturreservatet och deras hem mot stan. På parkeringsplatsen i naturreservatet står en fiskebroder och packar ihop sina pinaler när jag parkerar. Får veta att fisket varit trögt men att han lyckats peta upp en, på fluga. Surt då jag inte hittar min flugask. Får bli spinnfiske. Blev BOM igen, inte oväntat men lite tråkigt. En lärdom jag drar vad gäller fisket på lagnö är att då hela området har potential att hålla fisk så blir det svårfiskat. Nästa tur blir till en platser där skitområden varvas med heta områden för att på så sätt finna någon slags metod i fisket. Vidare så är havsöringsfisket, där man står utvadad långt ut i havet, med en fri horisont det bästa fisket jag någon sin ägnat mig åt. Fisk eller ej, det är en otrolig känsla. Producenterna av vadare borde börja marknadsföra dessa, inte bara mot fiskare, utan mot gemene hen som vill ta en söndagspromenad. Behövs varken spö eller hugg för att det ska vara väl investerade pengar att kunna vada runt ute i havet.
// Jake
torsdag 1 maj 2014
idag blir det fiske..
Igår försökte jag mig på havsöring på lagnö. Kändes som att förhållandena var perfekta. Vind, växlande och riktigt fina grundområden. Lågvattnet var det enda som talade emot att det skulle lirkas upp lite silver. Hade ett dramatiskt hugg när jag stod långt utvadad i tånghavet. Visade sig vara en olekt snipa som var krokad djupt. Hade ingen tång med mig ut så vart en lång kamp för att få ut kroken från gälbågen men tillslut pilade hon piggt iväg. Var ganska besviken dock. Senare stod jag så exponerat att det knappast kan varit en gädda som skrämde livet ur mig när den plaskade till blott en halvmeter från mig. Surt. Blev 2-3 h fiske men inget silver.
Idag vaknar vi till snöstorm. 15 m/s i byarna, nordliga vindar, lågvatten och riktigt ruskigt. Och jag som ska försöka guida doffes far till hans första gädda. Kan ge mig fan på att det är fullmåne och bananer i båten också.
// Jake
Idag vaknar vi till snöstorm. 15 m/s i byarna, nordliga vindar, lågvatten och riktigt ruskigt. Och jag som ska försöka guida doffes far till hans första gädda. Kan ge mig fan på att det är fullmåne och bananer i båten också.
// Jake
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)