Hösten.

Har laddat batterierna lite under sensommaren och laddat upp inför havsöringssäsongen här på ostkusten. Känner hur jag sakta men säkert glider över mer och mer på flugfiske och efter just havsöring. Blir säkerligen en del spinn efter havsöring också men just nu är suget efter silver stort. Redan hunnit med 5-6 bompass efter havsöring och det närmaste jag har kommit är en stor fisk som hoppade 50 meter uppvinds. Så frustrerande att stå i en frisk nordan, utvadad, med ett flugspö och så är fisken så nära.. men så långt borta. Panikandes och snubblandes försökte jag vada in till land för att lägga vantarna på mitt haspelspö. Blöt och svettig står jag där med haspelspöt i mina adrenalindarrandes händer och är helt övertygad om att jag plaskat så mycket att jag skrämt all fisk inom en sjömils radie. Svartnade nästan för ögonen av ilska på mig själv. Så kan man väl sammanfatta havsöringsfisket hittills i höst.

Abborrfisket har varit trögt men har fått drilla ett dussin på flugspöt som träning för att minimera risken för tappad öring. Knäckte koden för var abborren står häromdagen och det var en skön boost efter att ha blivit krossad av EFT på vår senaste fisketur.

Gäddan har bara kommit upp som slumpfisk när fisket varit riktat mot havsöring och abborre.

Har kollat ut många ställen som känns heta såväl i innerstan som i skärgården så räkna med att få följa en riktad satsning på silver här på bloggen under hösten och vintern. Kommer krävas mycket pannben. Upp till bevis. Ska försöka få med mig 5Dn på turerna också så att jag kan bjuda på lite fina bilder.

Skitfiske! // Jake

Sommaren

Det har varit sommar och därför har bloggen gått i träda. Inte blivit så mycket fiske under sommaren men lyckades ta mig i väg på en fiskeresa helt solo för att förverkliga min dröm om en riktig (godkänd) havsöring fångad på fluga. Hade dessutom en förhoppning om att drömmen skulle gå i uppfyllelse på den orten jag spenderat hela mina somrar som barn, nere hos mormor och morfar på västkusten. 2 Sommaren har varit lång och jag har en tendens att skriva en nådig lunta av en dagstur så tänkte berätta om sommaren med hjälp av bilder.. Blunda.. Klick! Nu kör vi…

"När man fått jungfrusilen med silver…" sa en klok man till mig efter min första landade sprall. Rätt hade han och abstinensen fick mig att hoppa in i bilen och bila 50 mil ensam för att ge mig ut på silverjakt..

Jag trängdes med badande sommarfirare och landade min första fisk 10 minuter efter att jag tog denna bild. Bland nyfikna badare kan tilläggas. Var en sprallis som landades på exakt samma ställe som några månader tidigare.. 

 Nattfisket är lite svårt när man är nybörjare. Mycket trassel och stressande att inte ha någon syn att 

jobba med. Två sälar som patrullerade förstörde första nattens fiske.. 

Trött och uppgiven..

En svart zonker (skänkt till mig av David) landade mitt livs första nattfångade. Men ännu aldrig landat något större än en sprallis, varken dag eller natt. Kampen gick vidare.. 

 God natt från baksätet på Aolvon..

Resan bar av vidare ner till mina somrars paradis. Bäddade ner mig i mormor och morfars gästhus, sov gott och drömde om morgondagens fiske. Dagsfisket gav en sprallis och några näbbisar.. Nu var det så dags för lite vackert kvällsfiske.. 

Äntligen hoppade en fisk någorlunda nära mig. Visste att det var ett svårt kast i sned motvind. Lyckades till min förtjusning lägga min svarta wolly bugger precis i ringarnas mitt.. Två snabba strippar och plötsligt så hände det. En ruskigt pigg men något lekfärgad sommaröring. Fångad sista kvällen på min resa och ett stenkast från stranden jag vuxit upp på. Och inte en liten sprallis utan en godkänd fisk. Lycka.

Magisk kväll på många sätt..

Jag och Empo bygger båt..

Vissa dagar borde man inte..

Gäddan i ena trekroken och Jake i den andra slutade på sjukan..

Givetvis donerade jag, så som seden bjuder, mitt bete till Norrtälje sjukhus tavla med fiskedrag som tagits ur folks kroppar. Ser ni en sprojlans Mcrubber så är den min. Krokar ni er själva så jävligt att ni inte får ut den på egen hand, glöm inte draget!

Ryssvärme.

Hade uselt fiske i helgen som var. Det var ryssvärme och redan klockan 8 på morgonen var det 20,5 grader i vattnet i viken. Solen sken men då det var lite vind hade jag hopp. Om inte annat borde väl den värmeälskande abborren trivas som.. fisken i vattnet? Ack så fel jag hade. Fiskade i viken och utanför. Nötte hela dagen och visst fick jag lite gädda men det var inte mycket att hänga i julgranen. Bedrövligt nog var det lika uselt dagen efter. Solbränd blev jag dock.

Nu är det tentaplugg på schemat så inget fiske så långt ögat kan nå.

// en bedrövad Jake

Ironi

Jag och Silverbågen hade bestämt oss för en liten tur mitt på dagen. Började fint då jag tog en liten snipa medan jag väntade på Bågen. När han per tele meddelade att han anlänt tvärs över viken så kastade jag loss för att hämta honom. Det borde jag inte gjort.. Båten vägrade att starta gudskelov så blåste det inte mer än att jag lyckades ta mig in igen. Att lägga på minnet Nr 1. Testa att starta innan du kastar loss.. Nr 2. Skaffa åror.. Bågen telefonerades och ombads att ta bilen runt viken för att assistera mig med startkablar. Efter två timmars meck så åkte jag till OK på vinst eller förlust och införskaffade ett nytt batteri. Här kommer tips Nr 3. Om instruktionerna är "ett batteri får inte utsättas för minusgrader" så ha inte batteriet i båten 3 vintrar i rad och räkna med att det ska fungera. Det nya batteriet funkade ypperligt och äntligen var vi på väg ut. Ryssvärmen hade kommit och vi hoppades på att, trots att ekolodet är trasigt, kunna hitta lite abborre. Det gick skit men vi hade en trevlig stund på sjön och Bågen bjöd på paj och pilsner. Bågen skulle vidare till landet så jag släppte honom runt 15 på bryggan. Medan jag höll på att lägga till så såg jag farmor komma gåendes på bryggan. Hon skulle hjälpa någon kompis med båten men hon kidnappades snabbt och blev mitt nya fiskesällskap. Jag gjorde några halvhjärtade kast efter abborre men mest njöt vi av solen.

När jag kom in runt 17 fick jag panik. Världen utanför än inomhus. Jag bestämde mig för att dissa familjen och ställa mig vid ett havsbad och svinga lite flugspö. Hade inget hopp alls om att fånga något silver men såg fram emot att se solen gå ner i havet. På väg ut ringde Bågen, som jag tidigare bett om tips på bra havsöringställen, och berättade att han hade en kompis som skulle ut och fluga silver samma kväll och frågade om vi skulle sättas i kontakt med varandra. I väntan på Mr X som jag skrev om i förra inlägget (han som vi fick fotografera medan vi hade bompass) så viftade jag min fluga vid havsbadet. En fiskimitation satt på taften och jag såg lite fisk som vakade. Kändes ohett men samtidigt stekhett och jag kunde inte bena ut de paradoxala känslorna. Helt plötsligt väcktes jag upp ur mina grubblerier genom att spöt började rycka. Förvånad tog jag hem linan och där satt….. En abborre… Som jag jagat hela dagen utan framgång.. Ironi.! 

Första flugfångade abborren var ett faktum och nöjd åkte jag för att möta upp Mr X. Vi åkte norrut längs furusundsleden, lämnade bilarna och gick den stadiga promenaden ner till vattnet. Fiskade hela kvällen, även efter mörkrets inbrott men utan så mycket som ett pill i grejerna. Det kändes tokhett men var det verkligen inte! En fin kväll och mycket trevligt sällskap. Efter det blev det en promenad under överhängande vildsvinshot, ett närasomnavidrattenscenario och många whisky och mycket politiksnack med farsgubben.

På fredag och lördag blir det landet och mer fiske. Hoppas på ett riktigt jävla skitfiske!!

// Jake

PS. Inlägget om västkusten är nu uppdaterat med bilder. DS.

Flugfiske på västkusten.

För andra året i rad bar det av söderut för flugfiske efter havsöring.
Fjolårets resa har gett mig otaliga mardrömmar under året som gått. Jag stod i en veckas tid i parken utanför lägenheten och viftade med flugspöt för att försöka få ett grepp om flugfisketeknikens innersta väsen. Bland barnfamiljer som hade picknick i vårsolen och människor rastandes sina hundar stod jag där, oftast med linan virad fjorton varv runt mig. Sakta fick jag tekniken så pass att jag skulle kunna fiska i alla fall och iväg for vi. Första dagen hade jag 3 (TRE) blänkande västkustsöringar på kroken och SAMTLIGA tappades… Jag hade lagt all fokus på att lära mig kasta och hade således noll koll på hur man gjorde om man faktiskt fick fisk. Jag hade aldrig fått någon havsöring och aldrig fått något på flugspö så det var en knäckt man som lade sig för att sova på en madrass på golvet den kvällen. Jag gick igenom allt om och om och om och om igen för att inte göra samma misstag igen när det högg under kommande två dagar. Men högg, det gjorde det inte igen. Inte så mycket som ett pet på två hela dagar. Resultatet har alltså varit ett år fyllt av mörka drömmar och punkterat självförtroende.
Det var alltså dags för revansch!

Vi kastade loss från Estockholmo efter en stressig dag som involverade ett panikinköp av en intermediatelina (749kr - fluggrejjer är dyra!), panikbyte av framljus på Aolvon (Volvon med uppochnedvänt "V") och allmänt strul. Jag och Erik spenderade första timmarna i bilen med plugg men när det började skymma övergick samtalet till fiske. Väl framme i Götelaborg väntade en toktaggad fiskeguide i skepnad av Eriks bror Love. Precis som jag hade hoppats hade han suttit och taggat hela kvällen och flugbindarutrustningen var utspridd över hela matbordet. Vi gick till sängs (madrass´s) efter inget glas whisky vilket var det enda som saknades.

Dag 1
Vi hade bestämt oss för att ta sovmorgon för att satsa på eftermiddagsfiske. Efter en sen frukost bar det av mot det otroligt natursköna området vi bestämt oss för att börja på. Solen sken lite väl behagligt och vinden krusade ytan men inte mycket mer. Förra året kom vi ner när årets första tussilago precis letat sig fram på soliga sluttningar. I år var det maskrosor som färgade ängarna gula. Det var en riktig försommardag och Love sa direkt att det var näbbgäddor som gällde på dagen och kanske havsöring när det började närma sig kväll. Efter inköp av nötter och lite fiskegrejer så åkte äntligen vadarna på. Jag sätter pengar på att "vadarpromenader" kommer bli det nya 5:2/Military fitness/stavgång/svampplockning för stadsbor som vill komma ut i naturen och motionera. Det är bra motion, annorlunda, kräver lite dedikation och det är förbaskat vackert att vada runt i ett akvarium.

Även om vädret lämpade sig dåligt för fiske så var jag lycklig när jag drog på mig vadarna i den varma sommarvinden och svettandes stånkade mig ner mot havet. Var en behaglig svalkande känsla när det kallare havet äntligen smet om vadarna mot mina ben och fisket började. Jag hade köpt in en "NybörjarAsk" med flugor på nätet och satsade på en vit liten fluga. Då TeamConKeso agerat ofrivillig fotobåt åt en kille som drog massa fint silver på en vit fluga medan vi hade bompass i vintras trodde jag stenhårt på den flugan. Typiskt nog viftade jag av flugan redan första kastet och fiskade följande tio kasten naket innan jag upptäckte att fikonlöven var borta.

Att fiska med eller utan fluga verkade göra varken från eller till då fisket var motsatt till vädret, bedrövligt. Efter ett tag hittade Love en fläck med näbbgäddor, varav en lyckades få in en fluga i sin märkliga mun. Efter ett par kast som bara resulterade i en massa fäktandes från näbbgäddorna föreslog Love att jag skulle kasta in en kustwobbler i oredan och sagt och gjort krokades min första näbbgädda på första kastet. Kul. Dock var det inte målet. Hade fortfarande noll havsöring och noll fisk landad på fluga. Jag fiskade ansträngt på grund av min press på mig själv och när man är stressad fiskar man enligt min erfarenhet dåligt. Det visade sig också när jag kastade ut ett fullängdskast för att kunna flytta på mig utan massa lina släpandes efter mig. Jag gick snett mot där flugan landat, fokuserad på att inte halka runt och göra ljud. När jag kom fram och skulle veva in slacken som bildats ser jag att det kokar vid platsen där flugan landat. Det bara sprattlade och bubblade i vattnet och min reden höga stressfaktor fick mig att göra ett snabbt mothugg vilket hade noll effekt då jag fortfarande hade mycket slacklina. Vad det nu var som hade tagit min fluga klev av och min känsla av att ingen revansch skulle komma var nu nästan överväldigande. Guiden visade dock var skåpet skulle stå genom att plocka upp en fin sprallis innan solen gick ner och vi, mot undertecknads vilja, bestämde oss för att åka tillbaka mot centrala Göteborg.

Dag 2 - Blod och Böter
Dagen började med.. Böter.. Jävla "Gräddhyllan" i Göteborg, fler lapplisor än det finns Glenn. Sällskapet blir lite knäckta över att börja dagen med 400 kr minus för brödernas far som anslutit sent föregående dag. När vi åker mot första fiskeplatsen, som är ny för dagen, är alla taggade till tusen. En i gänget är extra taggad, då han året innan tappade tre öringar på denna plats, Jake.. Liksom dagen innan är det mer en sommardag än en vårdag och vi märker att det är många bilar på väg ner mot hamnen vi ska utgå ifrån. När vi väl kommer fram tror vi för ett ögonblick att vi transporterats två månader och 20 mil söder ut, till tennisveckan i Båstad. Det är Lejon överallt med fina backslicks som steker med jetskis, båtar, surfbrädor, vattenskidor och andra vattenleksaker. Vi har landat, med flugspön i hand, mitt i Bratland under pågående Aviciifest. Vi bailar. Jag biter mig i läppen, revanschen känns avlägsen just nu när solen steker, jetskisen hoppar, klockan är nästan 14 och vi har inte ens blivit blöta om tårna.

Vi ger oss av mot Plan B och efter en liten promenad ser vi hur två perfekta skär ute i havet hägrar. Mitt i en stor bukt ligger de som två perfekta kvinnobröst. Vi börjar hungrigt vada ut mot skären när vi avbryts av ett "HÖRRNI GUBBAAAR" på grov göteborgska. Skären är tydligen ett fågelskyddsområde får vi förklarat för oss av mannen från den gamle och havet. Nu börjar motgångarna verkligen tära på oss. Efter en ganska saftig promenad så når vi en liten hamn med en pir i sten och sedan trä, några bryggor och en del båtar. Utanför hamnen går klippkanterna ner i havet och bortom det, något som jag verkligen älskar med västkusten, fri horisont. Klippkanterna ser verkligen oansenliga ut och hade vi befunnit oss i Stockholms skärgård hade jag aldrig bekymrat mig om att fiska där.

Hungrig som jag är på fisk är jag först ner i vattnet och snor den platsen som känns bäst med tanke på hur den ganska svaga vinden blåser. Jag lägger mina kast ner mot den lilla vik som bildas där piren möter berget. Efter bara ett par kast tycker jag att jag känner något i spöt.. "Va fan en strömmi… nej sill heter de väl här ner.." hinner jag tänka medan jag känner hur det sprattlar lite och jag ser något pyttelitet komma sprallandes genom vattnet. Någon strömming är det såklart inte, inte heller en sill utan en fantastiskt vacker havsöring med fettfena och allt men i miniminiformat. Min första havsöring på fluga och min första fisk någonsin på fluga. Kommer jag aldrig glömma.

 Dessutom var revanschen ett faktum och jag kunde slappna av. Några kast till och jag har någon ytterligare kontakt. Helt plötsligt känns allt hett. När vi samlar ihop oss efter någon timme så har en i sällskapet tappat en uppskattad till 2,5kg, brödernas far har tagit en och Love också fått fisk. Inte ens i det ögonblicket är vi befriade från motgång då Daniel, han som tappade 2,5an, råkat knäcka sitt reservspö. Efter en tyst minut kastar vi oss hungrigt över fisket igen och här börjar något av det mest spännande fisket jag upplevt. Love har gett sig ut på en brygga närmast innanför piren och med träpiren som vindskydd kastar ha långa kast utåt helt i lä. Då jag hör att han har kontakt med fisk klättrar jag upp på stenpiren och befinner mig halvvägs ut i hans kast med en perfekt överblick av intagningen. Från min plats ser jag rakt ner i det kristallklara vattnet och ser hur storöring på storöring kommer uppskjutandes från djupet rakt mot flugan bara för att i sista sekund skygga för den strålande solen (eller något annat). Med hjärtat i halsgropen under en timmes tid följer jag dramat som utspelar sig medan Love febrilt byter fluga för att försöka få dom att våga hugga. Någonstans i mitten kastar jag utåt, mot vinden, med haspelspöt och låter tobyn smeka stenpiren upp från djupet. Som skjuten från en kanon kommer en finare öring efter betet men hinner inte i kapp innan ytan bryts. Resten av tiden spenderar jag i lä och kastar från en brygga. Ser stora stim med småöringar som cirkulerar runt bryggorna vilket för mig känns helt overkligt. Nog finns det mängd på västkusten, det kan jag nu skriva under på. Var mycket spänning som sagt men gänget beslutar sig för att det är dags för lunch och därmed åka vidare till nästa plats. Något som jag förstår men det kändes bittert med så mycket fisk i vattnet.

Efter lunchen åkte vi ut till platsen vi fiskat på dagen innan. Väl på plats vadar jag ut på udden som Love tidigare tagit fisk på. Nu fiskar jag avslappnat. Mjukt sveper jag ut linan och det känns härligt att vara borta från bryggan och långt ute i havet igen. Jag tar hem linan efter det första kastet och plötsligt händer det.. Jag nyper fast linan mot spöt, gör inte ett gäddmothugg utan lyfter bara spötoppen och känner den triumferande känslan knycka i spöt. Visste direkt att det var en havsöring. Visste direkt att den var större men inte godkänd. Jag visste också att jag äntligen hade gjort allting rätt. Det var en otroligt go känsla och jag stod där i havet och mös för mig själv. Inget jubel, inga skrik bara njutning.

Efter det så blev det sämre, inte bättre som vi hade hoppats. Tvärtemot vad teorierna sa så var det öring på dagen och näbbisar på kvällen denna dag. Love tog en, Brödernas far en och även jag fick en. Det var kul att verkligen få känna på känslan att drilla fisk på spöt utan pressen att tappa. Vevade in all slack och lät den ganska fina näbbgäddan bjuda upp till en rejäl dans med mitt klass 6 spö. Var ruskigt roligt att se den flyga runt i vågorna och bromsa flugrullen med handen, precis som på film. Solen gick bjöd på en makalös sorti.

Dagen slutade dock i blod. Erik halkade till när han vadade runt ute bland stenarna. Som alla vi skatare surt fått erfara, innan sopbilarna vart framme på våren, så tar man emot sig med händerna. Grus må vara oskönt men det är inget att jämföra med havstulpaner.. Fråga Erik. Han var ganska blodig och vi begav oss mot bilen för omplåstring. Eller.. Jag och Love fiskades oss tillbaka så långsamt vi vågade utan att vara oförskämda mot de andra som tyckte det var dags att bege oss hemåt.

Dag 3
Då Erik skulle på konsert i Stockholm på söndagen hade vi planerat för halvdagsfiske. Eriks händer tillät dock inte något fiske alls. Jag gick ut till bilen för att åka och plocka upp en gammal kompis som bor i Göteborg för att bjuda in mig själv på frukost hos honom och en annan kompis till oss. Det jag möts av när jag kommer till bilen är en bedrövlig syn.. Böter.. Välskyltat var det också..

Mr B hämtas upp och vi promenerar genom morgonregnet medan han plockar fram ett par strumpbyxor som fastnat i hans byxlinning. Efter en frukost med vår vän och hans tjej och lite catching up bar det av mot Stockholm igen.

Nästa år blir det inte revansch utan fler och större. Längtar redan.

Bästa abbordragen

Här kommer Jakes topplista över de abborrbeten jag alltid har i lådan!

                                                                            Jiggar (ja jag är svag för relaxjiggar..) 

#5

#4

3#

#2

Och vinnaren är...

Den funkar i alla vatten, grumligt eller klart, sol eller regn!

Spinnare..

#3

                                                                                                   #2

#1

Skitfiske

// Jake

Valborgsfisket.

Var som sagt anlitad som gäddguide av doffe för att se till att hans far, som i yngre dagar bara fick se på när andra fick fisk, skulle få sig en gädda. Förhållandena var inte optimala då vattnet var extremt lågt, nordan blåste kuling och gav oss snö när vi gick upp på morgonen för att fira in sköna Maj med en fisketur. SMHI lovade att det skulle klarna upp klockan 10.. klockan 11… klockan 12.. tillslut beslöt sig SMHI-appen att sluta skjuta solen framför sig och klockan 13 stämde elektroniken och verkligheten, det slutade snöa och solen började kika fram. Efter en sill-lunch, där undertecknad likt ett barn åt köttfärsås till den israeliska färskpotatisen men drack julsnaps som en hel karl, laddade vi i spöna och doffes far (och trevliga mor som var moraliskt stöd och sällskap) i båten. På grund av den hårda vinden var allt annat än fiske i den lilla och relativt välskyddade viken som båten ligger i uteslutet. Det är lätt att vara fiskeguide när alternativen är begränsade till ett. På det tredje kastet sitter min första snipa för dagen. En god liten bit tyckte gäddan om skitmörten och doffes far om gäddan och beslutade att den skulle serveras med pepparrot till middag. Kastet därefter satt nummer två lika fint på samma söndertuggade skitmört. Denne sam vidare till ett liv i frihet och, förhoppningsvis, välmående. Gäddorna var på hugget men doffes far tröttnade ganska snabbt på då ingen gädda ville hugga på hans atom. Han önskade att fiska abborre istället. Kändes otroligt ohett för abborre pga lågvattnet men som guide gäller det att leverera oavsett kunds önskemål. Vi flyttade oss till den delen av viken som på sommaren hyser mest abborre men ingen ville hugga. Tillbaka till vassen. Tog inte många kast innan en snipa kastat sig över den lilla reflexspinnaren och doffes fars spö stod som en banan. Kul. Målet för dagen var uppnått.

Fisket mattades sakta ut men det petades upp ett par tre fiskar till med en 4.5 i topp och ytterligare en fisk på den lilla spinnaren. Doffe själv försökte bli vän med sina nya jerkprylar som undertecknad och E.F.T prackat på honom. Frustrationen var ganska stor där ett tag och jag fasade för att han skulle lägga ner beten större än atom för gott. När hans mor och far bestämde sig för att kliva i land och sätta igång med tillagningen av gäddorna (blev två som togs upp) så fortsatte vi att nöta ytterligare någon timme. Plötsligt trodde doffe att han kört in i något med sin skitmört size mindre och mycket riktigt, det hade han. En gädda. Äntligen. Även jag lyckades peta upp en till. Sen var dagen i mål. Alla hade fått fisk. Nöjda gick vi upp till den väntande middagen där undertecknad återigen kände sig som tre åt gammal där jag satt med min karré medan de andra mumsade på kokt gädda.

Den andra maj började med en snipa i samma vik för min del innan det var dags att äta lunch och packa ihop. Mitt sikte var inställt på havsöringsfiske på lagnö igen. Vi tog båten över till bilarna och där skiljdes jag och familjen doffe åt. Min bil gick mot naturreservatet och deras hem mot stan. På parkeringsplatsen i naturreservatet står en fiskebroder och packar ihop sina pinaler när jag parkerar. Får veta att fisket varit trögt men att han lyckats peta upp en, på fluga. Surt då jag inte hittar min flugask. Får bli spinnfiske. Blev BOM igen, inte oväntat men lite tråkigt. En lärdom jag drar vad gäller fisket på lagnö är att då hela området har potential att hålla fisk så blir det svårfiskat. Nästa tur blir till en platser där skitområden varvas med heta områden för att på så sätt finna någon slags metod i fisket. Vidare så är havsöringsfisket, där man står utvadad långt ut i havet, med en fri horisont det bästa fisket jag någon sin ägnat mig åt. Fisk eller ej, det är en otrolig känsla. Producenterna av vadare borde börja marknadsföra dessa, inte bara mot fiskare, utan mot gemene hen som vill ta en söndagspromenad. Behövs varken spö eller hugg för att det ska vara väl investerade pengar att kunna vada runt ute i havet.

// Jake

idag blir det fiske..

Igår försökte jag mig på havsöring på lagnö. Kändes som att förhållandena var perfekta. Vind, växlande och riktigt fina grundområden. Lågvattnet var det enda som talade emot att det skulle lirkas upp lite silver. Hade ett dramatiskt hugg när jag stod långt utvadad i tånghavet. Visade sig vara en olekt snipa som var krokad djupt. Hade ingen tång med mig ut så vart en lång kamp för att få ut kroken från gälbågen men tillslut pilade hon piggt iväg. Var ganska besviken dock. Senare stod jag så exponerat att det knappast kan varit en gädda som skrämde livet ur mig när den plaskade till blott en halvmeter från mig. Surt. Blev 2-3 h fiske men inget silver.

Idag vaknar vi till snöstorm. 15 m/s i byarna, nordliga vindar, lågvatten och riktigt ruskigt. Och jag som ska försöka guida doffes far till hans första gädda. Kan ge mig fan på att det är fullmåne och bananer i båten också.

// Jake

Köpte det för en vecka sedan...

Teorier.

Det uttalade syftet med bloggen är att visa hur vi försöker utveckla vårt fiske. Dock har det mest blivit reportageliknande inlägg och knappt något alls om vad vi lärt oss under resans gång. Så jag tänkte dedicera detta inlägg till lärdomar som dragits och frågor som väckts. Givetvis är detta bara teorier men jag brukar säga att, en dag då det inte hugger, är man utan teorier bara en galning som står och kastar saker runt omkring sig. Teorierna är det som hindrar mig från att bli galen. 

Abborre.

Att fiska abborre på sommaren är kanske det enklaste och mest tacksamma fisket som man kan bedriva i stockholms skärgård. Vill man få någon närstående att börja fiske så tror jag det bästa man kan göra är att ta med denna person in i en vik en varm sommarkväll. Abborren gillar samma väder som vi människor brukar gilla. Högtryck, varmt och vindstilla. Det hugger konstant och man kan, som grädde på moset, lägga en fin abborre på grillen efter avslutad fisketur. Utrustningen är också enklast möjliga, ett spö, en rulle och en liten spinnare. Sen är det bara att veva. Se vart det sprätter i vattnet och kasta åt det hållet. Min upplevelse är att abborrarna står i stim, får man en får man gärna tre innan stimmet hunnit flytta sig. Att få abborre är således knappast en sport på sommaren, men väldigt kul och mysigt.  

Något svårare är det att hitta de större individerna då dessa ofta simmar ensamma. Hur gör man då det? Det som funkat bäst för mig är att, i dessa sommarvikar där man en fin kväll kan dra upp 60 abborrar på 2 timmars fiske, byta spinnaren mot en jigg för att få större fisk. I en grund flad likt den jag fiskar i är spinnaren överlägsen vad gäller mängd men jiggen ger större fisk. Strunta i områdena där det plaskar och försök hitta en liten djuphåla att fiska jiggen på. Stor abborre söker jag helst dagtid under sommaren. Ett sund med en bro som ger skugga och vars fundament ger skydd är en bra plats. Även djupare grumliga vikar brukar kunna hålla stor abborre under sommaren. I klart vatten (sundet) föredrar jag naturligt färgade jiggar, typ blå/silver. I de grumliga vikarna tycker jag att neongul/röd, orangeglitter och svart/röd funkar bäst. Jag jiggar snabbt och låter jiggen gå från botten och högt upp i vattenmassan innan jag låter den sjunka igen. Lite som det ser ut när folk prickskjuter röding rör sig jiggen.

När hösten närmar sig upplever jag att fisket i de grunaste vikarna blir sämre. Gäddorna återvänder och abborrarna flyr. Jag kan fiska i samma grunda vik från mitten på juni-början av augusti utan att få en enda slumpgädda men när jag, i augusti, får den första slumpgäddan vet jag att hösten närmar sig. Då är det djupa och grumliga vikar/marer som gäller. Tempot går ner lite men fisken blir grövre. Djupa partier nära land är bra. Jigg överlägset. Frånlandsvind är döden och fisken är lynnig. Vädret blir viktigare och man kan se en molnkant med lågtryck krypa fram över den soliga himlen och veta att i samma ögonblick som fronten når en så kommer abborrfisket dö av. 

Senhösten fiskar jag ofta djupt, gärna på eftermiddagen och väldigt nära botten. Antingen släpar jag jiggen långsamt längs botten eller så kör jag dropshot. Fenomenet huggperioder gör sig påmint då man kan nöta en halv dag på samma ställe och inte känna ett pill på hela dagen, fast man ser fisken på lodet, för att helt plötsligt ha galet bra fiske på riktigt höstfet abborre.. i en kvart.. 

Fiske efter abborre vinter/tidig vår kan jag inte uttala mig om då jag aldrig riktigt försökt.

När abborrleken närmar sig går abborren in grundare och är lättare att finna. Dagtid upplever jag att de håller sig nära vassen medan de under kvällarna ger sig ut på frivattnet för att jaga. Såväl jigg som spinnare funkar, ganska långsamt inspinnad och med långa vevstopp. 

Och där tror jag att säcken knöts ihop och abborråret fullbordats.

Gädda.

Gädda är nog den fisk som ger mig mest gråa hårstrån. Jag blir inte riktigt klok på den helt enkelt. När man vill fiska havsöring i vårvikarna hugger den hela tiden och sabbar öringsfisket totalt. När man å andra sidan vill fiska gädda så är den omöjlig att finna. Dock finns inget härligare än när det känns som att man kör in i en tegelvägg med betet och gäddan börjar rusa. Adrenalin! Någon annan än jag som alltid sätter kastet efter ett gäddhugg i vassen? Gäddadrenalin kallas det. Det gör att man kastar dubbelt så långt. Vad har jag då lärt mig om gäddan?

Sommarfiske efter gädda ägnar jag mig inte alls åt. När gäddan lämnar viken i juni fiskar jag enbart abborre. Visst finns det undantag från den regeln och ibland tar jag någon snipa i en friliggande vasskant men att säga att jag har bra koll på gäddfisket under sommaren vore att ljuga. 

När hösten kommer tycker jag att gäddfisket är riktigt roligt. Snabbt jerkfiske med explosiva hugg. Detta börjar när vattnet kyls lite av de längre nätterna under hösten. Fisket kan vara bra under såväl morgon som kväll men jag upplever att gäddan är rätt kräsen vad gäller väder under hösten. Det ska vara vind, sydliga vindar och gärna lite mulet med några sprickor i molntäcket. 

Vintern har jag inte så bra koll på heller än dessvärre.

Våren känns ju relevant med tanke på årstiden och det är även vårfisket jag lärt mig mest om. Vädret verkar inte spela någon roll alls för om gäddan hugger, däremot påverkar det vilken fisketeknik som gäller. Viktigast under våren är dock att veta lekstatus. Leker gäddan? Vilka gäddor? Var?

För att få någon som helst ordning på detta så ska jag föröka sortera lite genom att dela upp fisket i olika delar.

Margädda - för mig är en margädda en gädda som primärt befinner sig i en mar. Jag har inte bedrivit någon kartläggning men jag tror att vissa gäddor aldrig lämnar sina marer. Deras täckning är mörkare och med mer gult i täckningen. Inom kategorin ingår även gäddor som leker i marer. 

Skärgårdsgädda - Går inte in i marer för att leka utan leker i grunda skärgårdsvikar. Är mer silvriga och guldiga än margäddan.

Kronologiskt fiskar jag enligt följande

Margädda förlek

(Margädda lek)

Skärgårdsgädda förlek

(Skärgårdsgädda lek)

Margädda efterlek

Skärgårdsgädda efterlek

Förleksfisket på margädda - Är det som börjar först då marerna värms upp snabbare än havet utanför. Skärgårdsgäddan står djupt och är riktigt köldstel och därför svår att nå. Långsamt fiskade tailar eller jerkbaits tycker jag funkar bäst. Gäddorna trycker i vasskanten och är ganska tröga så långa vevstopp fungerar bra. Även om leken börjar i marerna kan man ha bra fiske då de större gäddorna inte börjar leka direkt. Även vasskanterna utanför maren kan ge fisk då dessa fiskar är på vägen in i maren för att leka. När plasket i vassen blir för öronbedövande och även den större fisken slutar hugga är det lekstopp på marfisket. Det går, men är svårt.

Förleksfiske på skärgårdsgädda.

Jag vet att folk har bra förleksfiske på skärgårdsgädda tidigare på året än vad jag har. De fiskar på 6 - 10 meter och dunkar stora gummibeten i botten eller fiskar betet långsamt i frivattnet bland betesstimmen. Jag har dock aldrig haft framgång med det utan under den tiden söker jag fisken i marerna. Mitt förleksfisket på skärgårdsgädda börjar senare, när gäddan står grundare. I marerna kan man nästan räkna med att det finns fisk som leker men när det kommer till skärgårdsvikarna finns det så gott om dessa att långtifrån alla är lekvikar. Det bästa att göra är att hitta lekvikar. Jag gillar sydvända vikar, gärna med grumligt vatten och med mycket vass, gärna bakvatten (dvs vatten bakom vasskanten). Viktigt vid det grundare förleksfisket efter skärgårdsgädda är att inte dundra in i viken och sen fiska vasskanten längst in i viken, den där leken är i full gång i. Vid den här tiden stå gäddorna gärna i inloppet till viken och inte bara i vasskanten utan gärna mitt i inloppet och mitt i viken du hittat. Längst in i viken, där man hade sökt gäddan på hösten är det ofta stendött. Gäddan står istället med huvudet vänt utåt och på de djupaste stället där det ofta finns lite växtlighet. Soliga dagar fungerar blänkiga beten gärna i silver. När gäddan står så grunt påverkas den mycket av temperaturen på natten. Har det varit en kall natt fiska lite långsammare. En varm natt fiska snabbare. Generellt går det att fiska snabbare än på förleksfisket i marerna. Min teori är att då det grunda förleksfisket på skärgårdsgädda infaller senare på våren än förleksfisket på margäddan värmer solen också mycket mer när det är förleksfiske på skärgårdsgädda. Därför, var inte rädd för att fiska snabbt! Värt att tänka på är också att då gäddan står så grunt så är det smygfiske som gäller. Framförallt soliga dagar. Att lämna båten vid inloppet till viken och sen fiska från klipporna är ingen dum idé. Annars, då fisket brukar vara bäst vid pålandsvind rekommenderas att stänga av motorn innan inloppet till viken och driva sakta in medan inloppet fiskas av. 

När det grunda skärgårdsfisket dör ut betyder det att även den fisken leker. Istället för romfeta damer kommer små slipssnipor som redan lekt upp på kroken. Dessa bjuder inte på fight, även om de hugger girigt, utan låter sig släpas in till båten. En bra idé är att åka runt och kolla vilka vikar det plaskas i som mest så att man vet var efterleksfisket kommer att vara som bäst. 

Fisket övergår sedan till efterleksfiske på margädda medan skärgårdsgäddan leker. Mer om det senare.

Tänkte att det vore bra att avsluta med att påpeka att för att maximera vårfisket bör man även dela in fisket i geografiska zoner. Uppdelningen margädda/skärgårdsgädda är en uppdelning som i sin tur kan sägas gälla i olika perioder beroende på hur lång ut i skärgården man är. Min poäng är att samtidigt som  skärgårdsgäddan leker i innerskärgården kan det vara förleksfiske på margädda i ytterskärgården. Därför blir det viktigare än någon annan tid på året att fundera kring var det är bäst fiske just för dagen. Leker margäddan i mitt område? Är svaret JA så testa förleksfiske på skärgårdsgädda. Har skärgårdsgäddan i mitt område börjat leka och margäddan ännu inte lekt klar? Är svaret JA så åk längre in i skärgården för efterleksfiske på margädda eller längre ut i skärgården för förleksfiske på skärgårdsgädda. Allt avslutas med en illustration. Tack för att du läste! Och märk väl, allt detta är bara mina teorier!

// Jake

Eftertävlingsfiske och förleksfiske.

Passar på att skriva ett till inlägg nu då jag ska ut på fiske igen i morgon och på fredag så förhoppningsvis kommer jag ha ännu mer att skriva efter det, så i hopp om att inte släpa efter mera..

Morgonen efter tävlingen bar det av till landstället. Tanken var att fira lite påsk med familjen och med mig ut på landet hade jag en gammal god vän som jag inte träffat på flera år och hennes kille som jag aldrig träffat tidigare. Jag erbjöd dom en husesyn som dom avböjde med hänvisning till att dom ville att jag skulle välja och visa dom det jag ville att dom skulle se. Sagt och gjort. 10 minuter efter att vi anlänt satt vi i en båt med riggade spön. Dom bad ju om det… Dessutom hade hennes kille visst barndomsintresse av fiske.. vi tog ju med badkläder också... Så löd i alla fall en missbrukares bortförklaringar i huvudet när tvåtaktaren surrade igång..

Vi drog några kast i maren men det var dött. Åkte vidare mot ytterskärgården och hoppade av på en klippa för att "bada". I själva verket hade jag parkerat oss vid en vik jag tyckt känts het och har sett fisk i tidigare men aldrig fiskat. Hade bara gäddutrustning med vilket jag förbannade när jag såg tre fina havsöringar stå och sola just vid vår tilltänkta badplats. Väskan och haspelspöt som kompisens kille lånat låg kvar i båten en bra bit bort men jag kunde inte låta bli. Kastade  iväg min nyinförskaffade The Pig i blå/silver och spann snabbt hem den över platsen jag såg att öringarna flyttat sig till när vi kom och störde. Hade inga som helst förhoppningar om att locka till hugg på ett sånt stort bete. Tredje kastet högg en dock. Kände snabba knycken, såg silvret glänsa, innan den lika snabbt klev av. Det hopplösa hade nu blivit fullt realistiskt och adrenalinet sprutade ut ur öronen. Min kompis hade jag snabbt glömt, hon somnade i solen. Men hennes kille hoppade till min stora glädje på tåget.

När gäddorna började kliva på och drömmen om silver släcktes för den här gången agerade han först eminent assistent där han sprang fram och tillbaka mellan mig och fiskeväskan och serverade avkrokningstång, nya krokar mm. Sedan fick även han ett spö i handen. Vet inte hur många gäddor som tillslut landades men det var kanske 10st på en halvtimma och de var ruskigt feta. Bommade en stor på kanske 9kg och landade 1 knapp 8kg, 2 runt 6-7 och resten 3-5 kg. Var sjukt roligt fiske då tekniken gick ut på att kasta ut piggen så långt som möjligt och sen bara veva för kung och fosterland tills det tog tvärstopp. Allt detta i gassande sol och helt spegelblankt vatten. Efter det kom fler folk och vi badade nöjda i den vårsoluppvärmda viken.



Dagen efter.
Gästerna hade åkt hem och nu skulle det bli familjetid. Dessutom vaknade jag med värre än överjävlig halsont. Åt frukost i lugn och ro sen bestämde jag mig för att skita i allt och se om jag kunde ta tre arter på lika många timmar. Gav mig ut i maren och tog årets första abborrar. Blev runt 10 st innan jag bestämde mig för att gå över till gädda.

Gäddan small på bra även denna dag, samma teknik. Fick upp en fin 8 kg direkt och nötte sedan med några få kontakter ett tag.

Dags för havsöring.
Det såg riktigt hett ut men med en knapp timme på mig konstaterade jag att det vore ett mirakel om jag lyckades få upp en öring på den korta tiden med tanke på mitt tidigare trackrecord. Och blev tji även denna gång. Funderade på att dra in i en mar och felkroka en braxen bara för att inte ha misslyckats men jag drog hem ganska nöjd trots allt. Var kul med abborre igen och en 8 kg gädda är jag riktigt nöjd med!

I morgon ska Fader, som dykt upp tidigare i blogginlägg, premiärsvinga sitt gäddflugspö och jag ska försöka kroka en fet 10a.

Skitfiske!

// jake

St Anna Pike Open 2014

St Anna-äventyret började egentligen redan i höstas när e.f.t anmälde oss till tävlingen. Det började smygkollas sjökort och fiskegrubbleriet i allmänhet satt igång. Jag har besökt St Anna skärgård någon gång tidigare men ingen av oss har någonsin fiskat där.

Under vintern och vårvintern ökade e.f.t´s tagg medan jag och doffe fann oss i ett telefonsamtal där vi kom fram till att vi nog skulle försöka dra oss ur. Jag pga familjen införskaffat ett landställe och jag kände att jag behövde spendera tid där och doffe pga påskfirande med tjejen. Min plan var att ta upp saken i smyg med e.f.t´s bättre hälft och försöka komma fram till ett bra bortförklaring till e.f.t. Sagt och gjort, när e.f.t är på jobbet och jag och hans fruga sitter hemma hos dom tar jag upp ämnet, tryggt förvissad om att hon ska bli väldigt glad över att få ha sin karl hemma över påsk. 

Nedan har jag  transkriberat samtalet:

J(Jag) - Du, tänkte vid påsk där, visst skulle ni ut till ön och fira påsk?

H(Hon)- Ja vi sticker ut på torsdagen och så kommer e.f.t efter St Anna..

J - Jaa.. Angående St Anna.. Vore det inte nice att ha e.f.t hemma över påsk, tänkte försöka komma på en plan för att dra oss ur tävli….

H - HELVETE HELLER!!!! HAN SKA FISKA!!!! KOMMER INTE STÅ UT MED HONOM MER OM HAN INTE FÅR FISKA!! ÅK PÅ DEN FÖRBANNADE TÄVLINGEN?!?! DEN ÄR FAN DET ENDA HAN SNACKAR OM!!!

J - eeh.. okej…. absolut..

Därefter bestämde jag och doffe oss för att göra en totalsvängning vad gäller inställningen till tävlingen och bara börja tagga. Det visade sig inte vara särklit svårt. 

ST ANNA

Fredag

Jag skippar att återge resan till Stegeborg då den mest handlar om att traila båt och annat som jag mest förknippar med frustrerande meckigheter som stjäl fisketid. Sista sträckan ut mot Stegeborg så var det bra tagg dock och varenda hjulspår fyllt med vatten var ett potentiellt "grisavatten" vilket vi skrek ut i bilen! Vi anlände slutligen vid vandrarhemmet klockan 15 på fredagen och då var redan många team ute och provfiskade vattnen omkring. Wolfcreek-gänget från Blekingen hade anlänt redan dagen innan vilket imponerade mycket på oss tävlingsamatörer. Vi kastade in packningen i vårt rum och plumsade i båten i vattnet och gav oss ut i den fantastiska skärgården i St Anna. För er som inte varit där så vill jag understryka hur fantastisk den faktiskt är. Knappt exploaterad alls, många naturliga lekområden kvar för gäddan och helt underbar bara. Bitvis när vi åkte runt med båten kändes det som att vi lika gärna kunde försvunnit iväg in i en tidsvirvel ala Kalle Anka och transporterats till vikingatiden, så ostört är det i St Anna. Jaja nog naturrunk, fisket? Fredagsfisket var ungefär lika upplyftande som fisket jag haft veckan innan hemma i stockholms skärgård… Dvs stendött.. Eller tom stendödare då vi inte hade så mycket som ett hugg under provfisket. Jag tog dock tillfället i akt att utöva lite naturrunk delux då jag hittade en fantastisk udde med ett hav av vitsippor som jag bestämde mig för att galoppera runt i, naken, och med min fotbollsderbyförstörda röst vårskrika likt Ronja Rövardotter. Härligt! Vädret var ju strålande och kvällssolen strilade in i den glesa skogen och.. ja ni förstår.. Jag kunde helt enkelt inte låta bli.. I övrigt var provfisket som sagt mest demoraliserande. Vi hittade mängder med betesfisk men antingen så plaskades det av lekande gäddor i vassen intill eller så var det säl i omnejden vilket gjorde fisket trögt. 

Kvällen blev en trevlig upplevelse i samtal med de andra gängen. Gjorde misstaget att skrämma bort de flesta när jag försökte pumpa höstens vinnare och några andra på lite tips. Tror inte det är kutym att bete sig på det sättet kvällen innan tävling vilket man kan förstå, dock lite trist då vi som superamatörer hade hoppats på att kunna snappa upp lite tips. Kändes ändå positivt att vi såg såpass skickliga ut att de andra inte förstod att vi knappast hade något med toppstriden att göra. Lite styrkta av den insikten och ett par muggar whisky lade vi oss för att sova. Sjökortsbilderna snurrandes i huvudet på den självutnämnda taktikern Jake..

Lördag

Nu måste jag skita och sen springa till plugget.. Lördag kommer!
Lördag försök 2..

Morgonen började tidigt och då e.f.t som vanligt sket i tandhygienen och jag och doffe kallt räknade med att den andre hade med tandkräm var det tre whiskystinkande grabbar som rullade ur sängarna vid fem-rycket. Kaffe kokades och sista packningen slets ihop och sen bar det av ner mot båten i den kyliga morgonluften. Skepparmötet avklarades snabbt, "de fem längsta över 70cm.., ta det lugnt i starten", jaja låt oss åka bara. Uppmaningen om att ta det lugnt i starten behövdes dock. 06.30 låg 60 båtar redo att dra på full gas. Problemet var att vi bara såg sex av båtarna. Dimman låg tät…. Så det var i blindo gasen gick i botten när startskottet, helt oväntat, gick klockan 06.50, 10 minuter innan utsatt starttid. Vi hade dock valt en innerväg för att undvika flaskhalsen på väg ut mot skärgården. Jag blundade när båten gled över det spegelblanka havet och lät doffes röst styra mina händer på ratten. Dimman gjorde att soluppgången filtrerades mellan bankarna av dimma och när ögonen öppnades igen var allt på allvar.  Game day. Och jag var självutnämnd taktiker. Press!

Första stoppet var en grund mar där vi hoppades att den kalla natten skulle ha gjort att leken stannade av och någon fick för sig att ta tillfället i akt och äta lite frukost. Föga förvånande vart det bom där. Något vi nästan räknat med och därför spenderade vi inte mer än 5 minuter på den platsen. Vidare gick färden mot ett sund med ett angränsande grundområde som jag spanat in på sjökortet redan i höstas. Tog inte många minuter innan E.F.T meddelade HUGG och på hans grön/vita (han är ju bajrare trots allt) McRubber satt en liten men god snipa! Kändes otroligt skönt att nollan var spräckt innan vi ens fiskat i 10 minuter, även om fisken endast mätte 60 cm och därmed var en decimeter för kort för att vara godkänd. Moralen var på TOPP och alla tankar på gårdagens tröga fiske utbyttes mot vilt spekulerandes om vilken dag detta skulle bli, kanske hade vi tom chans att vinna. Hybris.

Taktiken var att fiska i anslutning till de grundaste och mest slutna marerna på förmiddagen i jakt på fisk som lekt klart. Det funkade inte alls och stressen över att totalfloppa kom återigen krypandes. Jag som taktiker var den naturliga syndabocken och när stämningen i båten började bli allt för tryckt var det dags att gå över till plan B - motsatsen. Tanken var att börja grunt och varmt och jaga efterleksfisk för att därefter, om det inte funkade, ge oss utåt och försöka hitta förleksfisk i det kallare vattnet i ytterskärgården. Efter en tankning hos Gunvor hittade vi det kallare vattnet vi letat efter. Vi lyckades ta oss in i en nästan slutet system vilket gjorde vattnet lite grumligare än det Evianklara vattnet som gör St Annas ytterskärgård till ett akvarium i världsklass.

Det första vi ser när vi kommer in i systemet är tre hyggligt grova abborrar som pilar iväg under oss. Ett gott tecken! I systemet finns en vik med vass som vi direkt styr mot. Vi ser snipor stryka förbi längs botten när vi närmar oss ankring och stämningen stiger återigen i båten. Solen steker, det är skönt i lä efter en lång åktur och viktigast av allt, här finns fisk. Axlarna sjunker ner, tröjorna åker av och vi konstaterar att här kan vi tänka oss att stanna ett tag. Doffe sadlar om till old school-style och skippar sin jerkutrustning till förmån för Hi-Lo och haspelspö, inspirerad av bytet till lättare utrustning väljer han dessutom flourcarbontafs. Jag börjar fiska 18g Utö med utrustning gjord för att damma iväg beten på 120g. Endast E.F.T klamrar sig desperat kvar vid sina dyrt förvärvande moderna skapelser. Doffe får hugg först. En snipa som är några centimeter för kort för att behöva passera måttplankan. Han krokar en till, troligen större (än tidigare) fisk som dock straffar honom tungt för hans beslut att köra flourcarbon. Den klipper taften relativt omgående. Surt! Men det sänker inte vårar humör för fisk finns fortfarande och hugga vill den. Jag lyckas, efter några bommade hugg kroka en fisk som faktiskt dög till mätning och missminner jag mig inte mätte den 80 cm. Skönt med en godkänd fisk.

Efter det dog intresset ut bland vikens snipor och det var hög tid för oss att ge oss av tillbaka. Ett par stopp på vägen gav ingenting och doffe sprang in måttplankan i mål precis i tid för att slippa sanktioner. Vi trailade därefter upp båten och smet, vår vana trogen, från prisutdelningen. Denna gång var det dock inte bara skam utan också övriga gängets respektive som väntade med påskmiddagen.

Sammanfattningsvis kan sägas följande:
Vi fick varsin fisk.
Vår godkända resulterade att vi hamnade på övre halvan i startfältet.
St Anna har en fantastisk skärgård.

Tack till arrangörerna, våra sponsorer Matoteket AB, F-tec mfl och övriga TCK för ett kul äventyr!

// jake

Beteshysteri!!!


Denna beteshysteri som råder på marknaden tycker jag är ett bra tidsfördriv till den långa vintern vi har här.
Förra året så gick abstinensen till att försöka ge sig på isfiske, det blev en guidning och 3 eller fyra pass utan guide. Lyckat fiske vid guidning och mindre lyckat utan eller rättare sagt katastrofalt. Läs tidigare inlägg för rapport.
 I år har det blivit mer fokus på annat ex riktigt försök till silverfångst utan lycka för mig dock inte Jake.
Samt beteshandel, jag tror jag och Jake faktiskt är 100% eniga för första gången när det gäller beten sen vi började fiska tillsammans.
Att utöka skörden beten.
Med det är vi ense om att införskaffa i mer varierande beten till gången och formen än det vi faktiskt har, tidigare har jag gått mycket på färg. Mina tankar som går är ganska enkla analyser men tror inte det behöver vara svårare än att "rätt" gång vid rätt tillfälle har större betydelse än rätt färg vid rätt tillfälle.
Därför kommer här lite smask som är införskaffat på sista tiden:

Jake lyckades skaka fram mail till killen som gör denna, Braxen heter betet och betesbyggaren väljer att kalla sig för Black river, riggad med shallowskruv och stinger. Jake tror mkt på skuggorna från denna och jag är helt klart på hans linje.

 Big Mcrubber i dessa tre färger, ska bli kul att pröva gången ser fin ut i vattnet och dessa skall riggas lite olika med shallow och jiggskalle, även 3 andra färger i mcrubber strl införskaffade.

Jag tyckte jag hängde på låset tillräckligt för att jag skulle få en av varje när jag gled in på söders sportfiske igår klockan 11 hängde kvar ett litet tag och hoppades på att dom skulle dimpa ner på samma sätt som big mcrubbern gjorde när jag och jake va där senast. dock inte så fick nöja mig med att hänga på låset idag och inse att den färgen jag va minst intreserad av, den gula blev det senaste betet i samligen.

 Sist men absolut inte minst kanske störst är dessa godbitar en kille som heter erik granberg, eerik96 på instagram. Även här Jake som raggade upp, en kille som skall ha hatten av. Otroligt tillmötesgående när jag skulle välja färg fick mer eller mindre bestämma fritt hur jag ville ha dom. kanon kille!
 gången på denna ska bli kul att se om det blir något utav, bra vaggande gång med förförisk tail.

Förhoppningsvis skall dessa alla få smaka på östersjöns iskalla vatten på söndag. fiskeabstinens skall stillas.
// E.F.T

Hösten kom, vintern gick och snart är det vår. Äntligen. Mycket har hänt men ändå så lite. Nu ligger jag och knaprar Citodon i Sälen, snart en visdomstand rikare. Kom på att jag inte bloggat mycket under vintern och då har det ändå blivit mer fiske än någon vinter innan. Orkar inte skriva något idag heller så det blir några mobilbilder som visar vad som hänt sen sist...

TCK ställde upp i första fisketävlingen..

 EFT säkrade ännu mindre fiske kommande åren genom att få knodd nummer 2.. Detta firas utanför BB

                                                     Hos Jake kokas kaffe numera i syltburk...

                             Sigge introducerar lillasyster (vars nedkomst firades ovan) till TCK

                         
                                      Min lillasyrra har skrivit en packlista till sin fotbollsturnering...

               Skaffat en ny fiskekompis (silverguden) som hjälpte mig uppfylla ett av årets mål med fisket..

                                                            En liten sprallis, min första!!!

                                     Växte ur min gamla fiskeväska så fick en ny i julklapp!

                                                           Juldagsflugfiske vid torö

                                                  TCK på ett fint bompass strax innan nyår

                                                        Sen kom slutligen Kung Vinter..

                                                   Om Nette Enström fick stifta lagar i Sverige.

                                                                    Abstinensfiske

Norska valarna? right?

         Som grädde på moset har familjen köpt landställe i skärgården så nu jävlar ska det fiskas!!!

(fan att jag aldrig får till bildtexternas placering på sidan.. yeye..)
// jake