Valborgsfisket.

Var som sagt anlitad som gäddguide av doffe för att se till att hans far, som i yngre dagar bara fick se på när andra fick fisk, skulle få sig en gädda. Förhållandena var inte optimala då vattnet var extremt lågt, nordan blåste kuling och gav oss snö när vi gick upp på morgonen för att fira in sköna Maj med en fisketur. SMHI lovade att det skulle klarna upp klockan 10.. klockan 11… klockan 12.. tillslut beslöt sig SMHI-appen att sluta skjuta solen framför sig och klockan 13 stämde elektroniken och verkligheten, det slutade snöa och solen började kika fram. Efter en sill-lunch, där undertecknad likt ett barn åt köttfärsås till den israeliska färskpotatisen men drack julsnaps som en hel karl, laddade vi i spöna och doffes far (och trevliga mor som var moraliskt stöd och sällskap) i båten. På grund av den hårda vinden var allt annat än fiske i den lilla och relativt välskyddade viken som båten ligger i uteslutet. Det är lätt att vara fiskeguide när alternativen är begränsade till ett. På det tredje kastet sitter min första snipa för dagen. En god liten bit tyckte gäddan om skitmörten och doffes far om gäddan och beslutade att den skulle serveras med pepparrot till middag. Kastet därefter satt nummer två lika fint på samma söndertuggade skitmört. Denne sam vidare till ett liv i frihet och, förhoppningsvis, välmående. Gäddorna var på hugget men doffes far tröttnade ganska snabbt på då ingen gädda ville hugga på hans atom. Han önskade att fiska abborre istället. Kändes otroligt ohett för abborre pga lågvattnet men som guide gäller det att leverera oavsett kunds önskemål. Vi flyttade oss till den delen av viken som på sommaren hyser mest abborre men ingen ville hugga. Tillbaka till vassen. Tog inte många kast innan en snipa kastat sig över den lilla reflexspinnaren och doffes fars spö stod som en banan. Kul. Målet för dagen var uppnått.

Fisket mattades sakta ut men det petades upp ett par tre fiskar till med en 4.5 i topp och ytterligare en fisk på den lilla spinnaren. Doffe själv försökte bli vän med sina nya jerkprylar som undertecknad och E.F.T prackat på honom. Frustrationen var ganska stor där ett tag och jag fasade för att han skulle lägga ner beten större än atom för gott. När hans mor och far bestämde sig för att kliva i land och sätta igång med tillagningen av gäddorna (blev två som togs upp) så fortsatte vi att nöta ytterligare någon timme. Plötsligt trodde doffe att han kört in i något med sin skitmört size mindre och mycket riktigt, det hade han. En gädda. Äntligen. Även jag lyckades peta upp en till. Sen var dagen i mål. Alla hade fått fisk. Nöjda gick vi upp till den väntande middagen där undertecknad återigen kände sig som tre åt gammal där jag satt med min karré medan de andra mumsade på kokt gädda.

Den andra maj började med en snipa i samma vik för min del innan det var dags att äta lunch och packa ihop. Mitt sikte var inställt på havsöringsfiske på lagnö igen. Vi tog båten över till bilarna och där skiljdes jag och familjen doffe åt. Min bil gick mot naturreservatet och deras hem mot stan. På parkeringsplatsen i naturreservatet står en fiskebroder och packar ihop sina pinaler när jag parkerar. Får veta att fisket varit trögt men att han lyckats peta upp en, på fluga. Surt då jag inte hittar min flugask. Får bli spinnfiske. Blev BOM igen, inte oväntat men lite tråkigt. En lärdom jag drar vad gäller fisket på lagnö är att då hela området har potential att hålla fisk så blir det svårfiskat. Nästa tur blir till en platser där skitområden varvas med heta områden för att på så sätt finna någon slags metod i fisket. Vidare så är havsöringsfisket, där man står utvadad långt ut i havet, med en fri horisont det bästa fisket jag någon sin ägnat mig åt. Fisk eller ej, det är en otrolig känsla. Producenterna av vadare borde börja marknadsföra dessa, inte bara mot fiskare, utan mot gemene hen som vill ta en söndagspromenad. Behövs varken spö eller hugg för att det ska vara väl investerade pengar att kunna vada runt ute i havet.

// Jake