Slovenien eller Nya Zeeland?..

..Gotland...!

Ett halvhjärtat försök att redigera en video. Kvaliten är i alla fall på topp tänker jag.. 8 timmar senare är videon äntligen uppladdad på youtube.. Och så har dom shreddat kvaliteten i botten.. Kunde lika gärna filmat med mobilen. Nåja..

Havsöringar i massor!

Tyvärr inte i håven, inte ens i havet, men väl i ån. Ån var fylld till bredden med öring i lekskrud.
(Tips att slå av ljudet innan du klickar på videon)


MOV 20161119121801 000 from teamconkeso on Vimeo.

Jag kan inte låta bli att fascineras av hur mäktig havsöringen är. Ett helt liv jobbar den mot ett enda mål. Att kunna göra de där makalösa hoppen som krävs för att ta sig upp till lekgruset. Så målmedvetet men säkert omedvetet.


VID-20161119-WA0010 from teamconkeso on Vimeo.

Man kan inte annat än häpna när två av moder naturs mäktigaste krafter utkämpar en så episk batalj - sexualdriften möter gravitationen.


VID-20161119-WA0002 from teamconkeso on Vimeo.

När man står och betraktar de otroliga ansträngningarna förstår man också varför jungfrusilen med silver gör att man fastnar. Tänk dig en gädda eller abborre försöka sig på det havsöringen gör? Inte ens chans.


VID-20161119-WA0008 from teamconkeso on Vimeo.
 

Upphängare.

Musik i bilen på väg till fisket...

                                                                     

Jobb på förmiddagen och sedan eftermiddagsfiske. Samma ställe som igår. Frånlandsvind med andra ord. Tunga vågor slog trots det in över pallen. Varje våg som bröt knuffade mig ett steg inåt. Precis när jag stannat till så kom utsuget och drog tillbaka mig till samma plats som jag nyss stod på. Strömmarna i kombination med lågvattnet gjorde att fiskarna höll sig borta från pallen. För dagen gjorde jag något ovanligt - fiskade med upphängare. Samma fluga som sist och framför den en microversion av B3 grisen. Fisket var svårt och vadningen slitig. Bitvis är klinten klyvd och i sprickorna är det något djupare. Antagligen hotspots vid normalvatten men idag samlades allt vatten som var påväg ut i dessa sprickor. Vattnet blev otroligt strömt och fisket i sprickorna gjorde att tankarna vandrade norrut - till brusande jämtländska forsar. Sprickorna som kändes heta igår kändes hopplösa idag. Och riktigt nära pallkanten vågade jag inte gå. Kasten nådde knappt ut över pallkanten. Övervägde att åka hem.

På en strand i sydafrika lärde jag mig ett knep som surfarna använde. En sydafrikan som säkert skrattat gott åt mina försök, att med en stor surfbräda under mig försökt kämpa mig genom brytet för att fånga en våg, förbarmade sig över mig. Med den karaktäristiska afrikaansengelska brytningen förklarade han för mig att alla vågor som jag drömde om att surfa på trycker ju in massa vatten. Det vattnet samlas upp i djupare partier av stranden och där skapas en stark ström utåt. Dessutom är där inga vågor. Så istället för att fortsätta min frivilliga placering i tvättmaskinen så kanske jag skulle ta skidliften som alla andra?

Sagt och gjort. Jag lade flugorna rakt ut i den starkaste strömmen i en spricka. Lät linan rassla ut mellan fingrarna när strömmen tog tag i mina flugor. Nu kändes det verkligen som om jag hade ett haröra och inget annat längst ut på spetsen. Strömmen drog flugorna än längre ut och sedan bar det av norrut. Strax utanför pallkanten. Jag hade kontakt med flugorna men linan låg som ett "L" i vattnet. Drog och släppte efter för att skapa illusionen av något litet som dragits ut över pallkampen och nu desperat kämpade mot strömmen för att komma tillbaka, upp på pallen, till säkerheten. Linan spändes upp och fisk satt på kroken. Kände direkt att det var en liten rackare, satte hård press och började backa. När storsprallet var nära nog såg jag till min förtjusning att den valt upphängaren. Kul! Den hoppade av strax innan innan jag lyckats få grepp om den men vad gjorde väl det?

En ständigt trasslande runningline och en känsla av att jag valt fel plats fick mig att avbryta någon timme senare. Hem till brasan. Imorgon är det på´t igen.

Höstmusik till resan hem från havet eller till brasan..

                                                                   

Bönderna..

Bönderna är tydligen anledningen till att jag snart inte längre kan ta ett kvällspass efter jobbet. Av någon för mig outgrundlig anledning ska klockan, likt grillen, snart ställas tillbaka. Enligt högst tveksamma källor är det på grund av bönderna. Eller kossorna. Oklart. Nåja. Än så länge tycker klockan att det är sommar och jag kan med mina största hundögon ställa frågan till kollegorna "är det okej om jag smiter vid treee?". Mina kollegor är redan härdade. De kan mer om fiske vid det här laget än hälften av medlemmarna på valfritt fiskeforum. Bristande socialkompetens gör att det susar i huvudet när det är dags för "fike" - att tala är silver, att tiga är guld..? Att tala om silver, eller tiga nånting.. guld? Så antingen tiger jag eller så talar jag om silver. Kollegorna brukar ge mig samma blick som mamma, när jag som liten frågade om jag inte kunde få vara ute lite senare än vanligt för att spela brännboll. Okejdå, för den här gången.. 

Det som nyss var hundögon brinner snabbt av glöd. Ner till bilen, hem, rafsa ihop allt, plattan i mattan. Kusten lockar och ljuset börjar redan bli dunkelt. Tar fel avfart. Svordomar. Värdefulla minuter försvinner. När bilen väl är tjusigt busparkerad kommer lugnet. Havet. Utrustningen monteras snabbt. Får mig att tänka på när man var i slutet av säsongen som skibum. All utrustning, alla moment, som i början tog en halvtimme att få på plats flög helt plötsligt på utan eftertanke och samtidigt som en kopp kaffe intogs. Total tid - 3,5 minuter. Nu troutbum, silverbum, kustbummare. 

Nya vadarna och nya håven lägger lite grus i den väloljade fiskerobotens maskineri. Flugvalet gjordes redan i bilen. Flera dagars frånlandsvind innebär att vattnet är klarare än det bästa ramlösa någonsin producerats. Blir en naturlig fluga. Men det skumma ljuset gör att det behövs nånting extra. Lite orange. Designen är skamlöst snodd från HALster.

Frånlandsvinden krusar ytan, de tunga molnen går ihop med havet. Det låga vatten gör att man kommer långt ut på pallen. Vattnet är kallt men de nya vadarna håller mig varm. Får mig att slappna av och känna att jag smälter in. Jag trivs här. Det här är mitt element. Lägger några kast utåt, mot det djupa. 

Starka strömmar sätter mig gång på gång ur balans. Trots frånlandsvind och gin&toniclågvatten känns det rätt. Strömmarna måste suga allt ätbart från pallen och rakt ut till den väntande fisken. Vadar sakta söder ut. Även om min kunskap säger mig att det är utåt jag ska kasta så får min instinkt mig ändå att då och då lägga ett 90 graderskast i riktningen som jag vadar. Där flugan landar är det inte mer än tre fot djupt. Jag känner första hugget men det är som att min hjärna blockerar det och stoppar mig från att göra ett mothugg. Återigen är det en kamp mellan kunskap och instinkt - teori och empiri. Så många gånger jag slitit en fluga ur vattnet bara för att det petade - man ska ju alltid göra mothugg..  Hjärnan blockar - jag fortsätter strippa - fast fisk - och först då kommer spölyftet. Ögonen som nyss härmade hundar, och sen var fulla av glöd, är nu fyllda med lugn och tacksamhet. Lugnt krånglar jag av den nya håven från ryggen. 

Ljuset var slut och så även jag. Hem till brasan. 

Den som inte gillar hösten behöver två saker - en anledning att komma ut och en brasa att komma hem till.  

Febrig flugbindning

Förra veckans feber gjorde att flugbindning fick ersätta fisket. Blev en del bisarra misstag till följd av feberyra och ett antal kreationer hamnade i papperskorgen. Nåja. Blev 16 flugor som gick vidare till slutaudition - fiske. Nu fattas bara några märlor och jag känner mig redo för två heldagar i helgen. Hoppas att helgen inte blåser sönder totalt. Får väl bli läsida i värsta fall.. Fiske blir det hursomhelst..

 

 

 

Fredningsområden Gotland - Havsöring

Äntligen regn! Och efter regn kommer.. öringlek! Stora delar av den mäktiga gotländska kusten är nu fredad från fiske så att öringen ska få leka ostört. Skäms man inte så kan man smyga, utan spö, längs någon bäck och få en glimt in i sängkammaren. Vill man fiska är det var och ens skyldighet att känna till vilka områden som är fredade! Jag hittade ingen smidig karta att använda mig av för att kunna planera fisket framöver så nu, när en förkylning sätter stopp för såväl fiske som jobb, tog jag saken i egna händer. Nedan har jag försökt sammanställa de områden som är fredade fram till 31 december. Detta i ett kartformat som jag kan använda mig av när jag planerar mitt fiske och även ha med mig i luren när jag är ute och fiskar. Publicerar den för det fall någon annan kan ha nytta och nöje av den.

Hittar ni några fel eller har ni förslag på förbättringar, säg till!

Vill vara tydlig med att kartan nedan är min bästa tolkning av den information som finns på länsstyrelsens hemsida (http://www.lansstyrelsen.se/Gotland/Sv/djur-och-natur/fiske/fiske-gotland/Pages/fiske_best_havs.aspx). Friskriver mig helt från eventuella tabbar!

Silvret blev till guld

Vinden välsignade kusten med sin vanliga friska bris. När jag kom ner till vattnet skymde mörka moln solen. Vinden drog in stor sjö som grumlade upp vattnet. På med den gul/vita med prickar. Kändes som att den skulle se lagom aptitlig ut i frånvaro av sol men med hänsyn till det grumliga vattnet. Fem minuter senare, ganska nära mina fötter, bakom en sten kom ett pet. Vevstopp. Twitch. Hugg!. Inget stort men få saker är så vackra som havsöringarna innan leken. 

 

Molnfronten blåste bort och solen bjöd, även denna kväll, på ett magiskt ljus. Den gul/vita byttes snabbt mot en green sardine. I det grumliga vattnet kände jag att lite blänk skulle locka snarare än skrämma. En halvtimme passerade och jag njöt till fullo av det ännu sommarvarma vattnet som vågorna vräkte över mig. Samma sten - ett liknande pet. Twicht. Tvärnit! En längre dans utan hopp men i vågorna kan det vara knepigt. Inte minst med ett muskelpaket i andra änden på linan. Och med en löjligt underdimensionerad håv. Tillslut lyckades jag håva fisken, eller nåja.. Huvudet och nacken på fisken. Resten fick sticka upp medan jag vadade in. Det är verkligen tråkigt att jag inte har bättre möjligheter att ta bra bilder. Ingen kamera i världen kunde dock givit denna skönhet rättvisa. Man brukar säga att kameran lägger på 10 kg. Jag tror det är något en man hittat på när han visade frugan filmen från semestern för att få gosa samma kväll. Uppskattar guldklimpen nedan till strax under 3 kilo. Dags att köpa batteri till vågen, måttband, ny peang och framförallt.. större håv. Känns som att det kan komma att behövas i den här takten. Nöjd drog jag hem efter en timmes fiske.

Blankt..

 Ibland blir det blankt. Ikväll var en sådan kväll. Såg konstant head and tailande strax utom kasthåll. Misstänker dock Id då noll intresse visades för beten kastade i närheten. Ingen fisk som stod och vilade grundare vad det verkade. När utsikten är som ikväll glömmer jag dock lätt bort ursäkten till att komma ut, fisket, och bara njuter av naturen.

Westin W6 och äntligen är fisket igång..

Inte bara flugspöt har bytts ut i och med flytten till Gotland. Jag har fiskat i två år med Berkleys  SSGS 9 # och varit mycket nöjd. Kommer nog fiska med spöt från båt i framtiden men kände att jag behövde lite andra egenskaper vid fiske efter havsöring här på Gotland.

Min kravspecc såg ut typ såhär:

 - Kunna kasta längre med mindre ansträngning då jag börjat få problem med kastaxeln. Troligtvis       hör det ihop med en gammal nyckelbensskada men vill ju kunna fiska många år till.

 - Sätta hårdare press på fisken för skonsammare C&R

 - Ändå inte för styvt spö då jag upplever att jag tappar mer havsöring med styvare spö.

Valet föll på Westin W6 7-30g 10 #.
 

 Kört ett tvåtimmarspass idag och känner mig mycket nöjd. Jag känner inget i axeln nu efter avslutat fiske. Satt bra press på fisken och jag nådde längre vilket troligtvis resulterade i tre öringar snarare än en. Detta då två av dagens öringar tog ganska direkt efter draget landat i vattnet - vid fullängdskast.

 Havet kryllade av Tobis vilket jag snabbt märkte. Så var det även förra helgen då jag nötte lite utan framgång. Även då krokade jag en Tobis. Jag tror att jag varit för fokuserad på att fiska i närheten av lekbäckarna som snart fredas. Idag tänkte jag om och tänkte nytt. Fokus blev på att hitta kallvatten. 


 

 Klinten skuggade havet och jag bytte snabbt till något som påminner om en Tobis, valet föll på en green sardine. På femte kastet satt dagens första..  
 

Solen steg och snart kändes havet som ett akvarium. Kristallklart vatten och sol.. Efter en stud utan hugg kände jag att plåtbitens reflektioner skrämde snarare än lockade fisken. Bytte till ett annat great herron-bete. Nu helt utan blänk. Nöp ganska omgående..  

Lite småpet fick mig att hålla fokus.. Upplever att jag känner spötar och pet bättre nu med ett något styvare spö. Spöt fick äntligen bekänna färg på riktigt då en lite stadigare öring bestämde sig för att ta mitt gulvita bete. En fight med denna, en fisk på strax över 2 kg, hade tagit tre gånger så lång tid med mitt SSGS. Fisken hade vid det laget varit helt utpumpad och kanske inte överlevt den tid ovan vattnet som krävdes när krokarna bestämde sig för att fastna i håvnätet..

Bäst idag..

Loop cross S1 796 mc/mf

Som rubriken antyder har jag bytt flugpinne. Efter ett drygt år med mitt G. Loomis glx max # 6 kände jag att jag behövde något lite mjukare. Är ännu långt ifrån att kalla mig själv en god kastare. Ett mjukare och lite mer förlåtande spö kändes som ett bättre alternativ. Första passet med nya spöt bjöd på en del katastrofer då muskelminnet är vant vid ett rappare spö. När timingen väl satt så såg jag för första gången backingen på rullen när flugan landade i vattnet. Visst har jag tappat viss förmåga att kasta mot vinden men det känns ändå som rätt val för mig i nuläget.

Ett silverår del 2

Tillslut så kom ändå den riktiga sommaren och havsöringen flyttade utom kasthåll. Blev lite sporadiskt jiggande efter torsk uppe vid Digerhuvud. Lite sommarlov och abborrfiske på hemmaplan innan det bar av tillbaka till öjn.

Fisket efter havsöring började segt.. Sommaren klamrade sig kvar och kvällsdopp kändes mer rimligt än nötande efter silver. Blev ett par ströfiskar men ingen aktivitet att hurra över. Green sardine har funkat bäst nu i början av hösten.

Ett silverår Del 1.

I maj gick flyttlasset till öjn i öst, bland raukar och piggswein, Gotland.

Tänkte det kunde var skäl nog att damma av bloggen så den som önskar kan följa en vilsen 08:as äventyr på de gotländska pallkanterna. Rivstartar med bilder från senmaj till idag med tillhörande bildtexter. Tyvärr fiskar jag oftast ensam så systemkameran får vila till förmån för mobilens sämre lins. 

Innan flytten till Gotland blev det en helg i försommarskärgården. Brasa, hängmatta, lite sömn och mycket fiske. Med en ny bekantskap. En helg helt i min smak. Magiskt. Fisket var började bra då john drog en första kvällen. Vi var uppe innan solen och med havet kav lugnt hela vägen till horisonten kändes det svårt. En liten rackare nöp dock i flugan jag bundit upp för helgen. När solen letade sig högre på himlen kändes det riktigt knepigt. Tillbaka till hängmattan för ett par timmars sömn. Sjunk 3 och johns hype av strömsatta sund räddade helgens fiske. En fin fisk och pb för undertecknad. Strömsatt är viktigt, tack för lärdomen John.

Notera hur mager fisken är jämfört med den feta odlade norska laxen.. Även färgen skiljer sig väsentligt..

Jag kom till Gotland i mitten av maj och sommaren kom ju som bekant tidigt. Suget efter havsöring var, efter en trög vår i Stockholm, lagom stort.. Efter jobbet blev det därför ett par timmars fiske varje kväll. Utdelningen var god med i snitt tre havsöringar upp per kväll. Att de flesta var stålblanka och fisket upplevdes i bar överkropp gjorde inte saken sämre. Var så gott som tomt på andra fiskare så sent i maj. När jag flyttat tillbaka till fastlandet lär jag lägga mina fiskeresor till Gotland i mitten på maj för.. Fisken har hunnit äta upp sig, slipper armbågslucka och vädret är behagligt. Ska lägga på minnet att ta med mig en högutväxlad rulle bara. Och det enda betet som funkade - handmålad "pattegrisen".