Vinden välsignade kusten med sin vanliga friska bris. När jag kom ner till vattnet skymde mörka moln solen. Vinden drog in stor sjö som grumlade upp vattnet. På med den gul/vita med prickar. Kändes som att den skulle se lagom aptitlig ut i frånvaro av sol men med hänsyn till det grumliga vattnet. Fem minuter senare, ganska nära mina fötter, bakom en sten kom ett pet. Vevstopp. Twitch. Hugg!. Inget stort men få saker är så vackra som havsöringarna innan leken.
Molnfronten blåste bort och solen bjöd, även denna kväll, på ett magiskt ljus. Den gul/vita byttes snabbt mot en green sardine. I det grumliga vattnet kände jag att lite blänk skulle locka snarare än skrämma. En halvtimme passerade och jag njöt till fullo av det ännu sommarvarma vattnet som vågorna vräkte över mig. Samma sten - ett liknande pet. Twicht. Tvärnit! En längre dans utan hopp men i vågorna kan det vara knepigt. Inte minst med ett muskelpaket i andra änden på linan. Och med en löjligt underdimensionerad håv. Tillslut lyckades jag håva fisken, eller nåja.. Huvudet och nacken på fisken. Resten fick sticka upp medan jag vadade in. Det är verkligen tråkigt att jag inte har bättre möjligheter att ta bra bilder. Ingen kamera i världen kunde dock givit denna skönhet rättvisa. Man brukar säga att kameran lägger på 10 kg. Jag tror det är något en man hittat på när han visade frugan filmen från semestern för att få gosa samma kväll. Uppskattar guldklimpen nedan till strax under 3 kilo. Dags att köpa batteri till vågen, måttband, ny peang och framförallt.. större håv. Känns som att det kan komma att behövas i den här takten. Nöjd drog jag hem efter en timmes fiske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar