En mer korrekt beskrivande rubrik avseende veckan som gått skulle nog varit "varför irra runt hela jävla stan med båten på trailer, med trasiga lyktor och allt slit detta medför när all abborre ändå bor vid hemmahamnen?".
Målet med veckans fiske var att ladda inför abborrtävlingen i mälaren i söndags. Då det mest fiskats gädda under hösten behövde det nötas lite. Var står fisken? Hur funkar nya jiggspöt (Shimano Yasei)? Vilka färger gäller? osv..
Tisdag?
Tänkte försöka förena nytta med nöje och fundera på ovanstående i närheten av skolan. Har aldrig fiskat där tidigare och om det skulle visa sig vara bra fiske skulle detta kunna bli en morot att åka till skolan lite oftare. Å andra sidan skulle det kanske inte bli så mycket gjort när jag väl var i skolan men så var i alla fall tanken. Solen sken och det var en svensk höstdag i all sin skönhet och murriga färgprakt. Fisket var dock uselt och utan så mycket som ett pill på jiggen gick jag och min låtsasskånska (blekingske?) vän Erik hem, jag stressad inför söndagen. Nils kom på slutet men han gjorde inget större avtryck på någon av oss.
Fredag
Fisket var som sagt uselt vid skolan vilket nog var tur, på kort sikt åtminstone. Hade mycket skola som behövde styras upp inför ett skådespel som utspelade sig i svea hovrätt på torsdagen. Väl vid hovrätten hade jag dock svårt att fokusera på annat än femen(toplesstjejer som har goda intentioner men lite dålig koll på juridik)paljetter som låg kvar i form av röda hjärtan utanför entrén. Det som dock stal min uppmärksamhet mer än dessa små godbitar (paljetterna, inte tjejerna) var solen som gick ner över riddarfjärden som det skulle tävlas på ett par dagar senare. Men nu till fredagen! Jag och min vän snuttompa skulle ut och plocka svamp. Jag tog med två spön i hopp om att det torra vädret hade gjort svampskogen usel och att jag därmed skulle kunna lura med snuttompa på en fisketur. Mycket riktigt, snustorrt. Gillar såväl snus som svamp men kände att jag behövde lite ryck i spöt för att få upp självförtroendet inför söndagen. Jag och tompa fiskade från land, precis som jag hade gjort vid skolan några dagar innan, och fan vad jag hatar att fiska från land. Bilvägen i örat och man är så begränsad i var man kan fiska. Fisket var uselt. Fick en ynka borre som var stor som en femenpaljett. Dessutom så såg jag abborren precis är jag skulle ta upp jiggen ur vattnet och bara lät den hänga kvar tills abborren svalde jiggen. Fick alltså inte drilla på nya spöt heller som var det som var målet.
Jag upptäckte dock den nya 3d-satellitkartan på iphonen. Jisses. Skrämmande detaljerad. Kan kanske användas för att underlätta fisket, i alla fall om man gud förbjude, måste fiska från land. Salivet droppar ner på tangentbordet när jag tänker på att vi i framtiden antagligen kommer ha motsvarande för under vattnet..
Lördag
Hade en av de sämsta dagarna i mitt liv. Inget speciellt hände men allt gick åt helvete. Mycket handlade om båten som skulle tas upp och transporteras. När solen, som man inte såg mycket av, började gå ner och mörkret började lägga sig så öste regnet ner. Mitt i detta stod jag, som efter ytterliggare ett kort bompass från båten denna gång, skulle ta upp densamme. När jag lagt till båten vid sin båtplats i väntan på min lillebror som skulle komma ner och hjälpa mig så såg jag hur löjan spratt inne bland bryggorna. Hade dropshot riggen, en metod jag knappt provat och aldrig fått något på, och kastade ut riggen mitt i löjastimmet. Dansade hem riggen otroligt långsamt och redan första kastet small det på. Har tidigare upplevt det svårt att fiska mitt i löjastim med jigg. Teorin har varit att abborrarna är förvirrade av löjornas försvarsteknik (att vara i stim och simma åt alla håll när dom blir attackerade) och att en jigg som snabbt simmar förbi lätt missas. Knepet då brukar vara att sätta på en skrikig jigg men inte ens det funkar så bra. Dropshot funkade dock utmärkt. Högg varje kast och var riktigt spännande med allt pill innan abborren faktiskt svalt hela den långa jiggen. Min teori är att då jiggen kan presenteras så länge så ger det abborren en chans att skilja den från stimmet i övrigt och man kan på så sätt fiska med naturligare färger. Äntligen högg det hur som och det högg mycket! Drog 10-15 abborrar sen tröttnade lillebror på att vänta i spöregnet. Var skönt för självförtroendet! Efter det fortsatte skitdagen men visst var det liiite lättare efter att ha landat lite fisk. Kvällen blev natt och nästan morgon innan jag och E.F.T äntligen gick till sängs respektive soffas. Fem timmar sömn framför oss, för lite för.. Game day.
Söndag
Doffe hämtades klockan 07 och sen bar det av mot Huvudsta. Stämningen var god fast ingen av oss tre hade sovit så mycket som vi borde. Väl i Huvudsta trodde jag för en sekund att vi skulle vara med i världens största fisketävling. Stod folk i gula västar och dirigerade bilarna som skulle parkera. Tog inte många sekunder innan jag kopplade ihop västfolket med alla häster runt oss. Det var någon slags hästtävling precis vid hamnen. Fisketävlingen lockade, obegripligt nog, avsevärt mycket mindre folk än hästtävlingen. Var väl fyra båtar som var på plats när vi kom. Till den som skrev att det skulle finnas iläggningsramp skulle jag vilja säga som Löven sa till Reinfeldt i debatten samma kväll "du har en flexibel inställning till sanningen". Det slutade med att vi som kommit med båten på trailer fick åka till äppelviken och lägga i båtarna. När vi äntligen kastat loss kändes det som att det skulle bli en kanondag.
Dimman lättade och dagen blev vacker. Fisket var dock, som tidigare under dagarna i veckan, uselt. Doffe fick en liten randig riddare efter ett par timmar på en röd/svart zune. Lättnaden var enorm. Även om den var för liten för att mätas in så skulle vi inte komma tillbaka tomhänta (den fick givetvis simma vidare men ja.. ni förstår vad jag menar). Ytterliggare någon timme efter det så fick jag en lika liten på en gul/svart 2,5" relax i långholmskanalen. Skönt för mig, men det gjorde inte våra utsikter i tävlingen ljusare. Vi bestämde oss för att avsluta i ulvsundaviken. Vid det laget hade vi testat ALLT. Grynnor, broar, kanaler, vikar, kanter, djup, grunt, allt, jigg, spinnare, dropshop, crankbait, allt. Såg riktigt fint ut längst in med löjor som hoppade överallt. Pang så small det på för E.F.T. YES. Men tog inte många millisekunder innan vi insåg att det var en liten snipa. Fisket i löjastimmen blev trögt och dropshop hjälpte inte. E.F.T. krokade den minsta borren jag någonsin sett krokad och sen var tävlingen slut. Vi funderade på att skita i målgången för att slippa skämmas över att inte ha en enda fisk för inmätning. Bestämde oss för att åka dit ändå och när vi la till vid bryggan så frågade vi första gubben vi såg hur det hade gått. Visste ju att frågan skulle komma till oss ändå så bättre att förekomma än att förekommas. Till vår stora lättnad hade den båten inte fått en enda fisk under dagen. Givetvis tråkigt för dom men otroligt skönt för oss, som ställde upp i vår första tävling, att någon med sportfiskarnas keps inte hade fått en enda fisk men vi i alla fall hade tre abborrar.
Båten lastades upp på trailern och efter att ha släppt av E.F.T som behövde agera familjefar så körde jag och doffe ut mot hemmahamn för att lägga i båten igen. Jag hade förvarnat doffe om att jag "eventuellt behöver dra ett par kast" innan vi kunde åka tillbaka. Doffe var inte jättepigg på idéen då han hade lovat regeringen att vara hemma klockan 19. När båten väl var i så visade det sig att kedjan för att låsa fast båten låg kvar i bilen. Snabbt passade jag på att rigga upp spöt så jag kunde dra några kast i samma veva som vi låste den. Efter en del tvekan tog även doffe med sina grejjer ner till vattnet. Han köpte mitt argument om att han inte ville stå där tomhänt om det var huggsexa. Löjorna sprätte precis som sist jag var där, vid nästan exakt samma tid. "du får tre kast, hugger det inte på dom kasten så drar vi" sa doffe. Fair enought. Hade känning på samtliga tre första kasten och som den kompis han är mjuknade doffe av vädjan i min blick och gav mig "ett kast till". Tjong! Det sjöng till i spöt när den fina abborren sög i sig den neongula/gröna 2,5"s relaxen. Doffe gav mig ett par kast till att övertyga honom om att det var värt för honom att rigga upp sitt spö. Jag misslyckades inte. Det högg varje kast. Och efter en fin borre på säkert 800g så var doffe såld. När han skulle rigga upp så märkte han att rullen var kvar i bilen. Han fick springa och jag fick fortsätta drilla. Väl tillbaka så började doffe fiska men vid det laget hade det dött av. Snopet. En liten borre var allt doffe fick men jag hade lite bättre tur. Regeln var "tre kast utan fisk och vi drar, får du fisk så nollställs räkneverket", en lek vi ofta kör. En sommarkväll i våra hemmavatten kan den regeln ge oss 2h fiske med en begriplig förklaring till kollegorna på land om varför vi var borta så länge. Denna söndagkväll var regeln på väg att leda till samma resultat vilket doffes regering inte hade godtagit. Vi fick alltså avbryta för att jag alltid fick fisk tredje kastet. Kändes ändå riktigt skönt att få avsluta med så bra fiske. Alla abborrar togs inom en tremeters radie från där båten ligger. Hela veckan hade jag gått över ån efter vatten. Skrattretande eller tragiskt? Jag vet inte.
När jag väl kom hem den kvällen så var jag otroligt trött. Hade som turvar lite raggmunkar kvar i kylen så stekte bara på lite sidfläsk, parkerade mig, efter en varm dusch, i fåtöljen framför brasan, kollade partiledardebatten, sänkte en 8a single malt och vaknade 7 timmar senare i samma fåtölj framför den falnande elden. Vilken avslutning på dagen.
//jake
