Under vintern och vårvintern ökade e.f.t´s tagg medan jag och doffe fann oss i ett telefonsamtal där vi kom fram till att vi nog skulle försöka dra oss ur. Jag pga familjen införskaffat ett landställe och jag kände att jag behövde spendera tid där och doffe pga påskfirande med tjejen. Min plan var att ta upp saken i smyg med e.f.t´s bättre hälft och försöka komma fram till ett bra bortförklaring till e.f.t. Sagt och gjort, när e.f.t är på jobbet och jag och hans fruga sitter hemma hos dom tar jag upp ämnet, tryggt förvissad om att hon ska bli väldigt glad över att få ha sin karl hemma över påsk.
Nedan har jag transkriberat samtalet:
J(Jag) - Du, tänkte vid påsk där, visst skulle ni ut till ön och fira påsk?
H(Hon)- Ja vi sticker ut på torsdagen och så kommer e.f.t efter St Anna..
J - Jaa.. Angående St Anna.. Vore det inte nice att ha e.f.t hemma över påsk, tänkte försöka komma på en plan för att dra oss ur tävli….
H - HELVETE HELLER!!!! HAN SKA FISKA!!!! KOMMER INTE STÅ UT MED HONOM MER OM HAN INTE FÅR FISKA!! ÅK PÅ DEN FÖRBANNADE TÄVLINGEN?!?! DEN ÄR FAN DET ENDA HAN SNACKAR OM!!!
J - eeh.. okej…. absolut..
Därefter bestämde jag och doffe oss för att göra en totalsvängning vad gäller inställningen till tävlingen och bara börja tagga. Det visade sig inte vara särklit svårt.
ST ANNA
Fredag
Jag skippar att återge resan till Stegeborg då den mest handlar om att traila båt och annat som jag mest förknippar med frustrerande meckigheter som stjäl fisketid. Sista sträckan ut mot Stegeborg så var det bra tagg dock och varenda hjulspår fyllt med vatten var ett potentiellt "grisavatten" vilket vi skrek ut i bilen! Vi anlände slutligen vid vandrarhemmet klockan 15 på fredagen och då var redan många team ute och provfiskade vattnen omkring. Wolfcreek-gänget från Blekingen hade anlänt redan dagen innan vilket imponerade mycket på oss tävlingsamatörer. Vi kastade in packningen i vårt rum och plumsade i båten i vattnet och gav oss ut i den fantastiska skärgården i St Anna. För er som inte varit där så vill jag understryka hur fantastisk den faktiskt är. Knappt exploaterad alls, många naturliga lekområden kvar för gäddan och helt underbar bara. Bitvis när vi åkte runt med båten kändes det som att vi lika gärna kunde försvunnit iväg in i en tidsvirvel ala Kalle Anka och transporterats till vikingatiden, så ostört är det i St Anna. Jaja nog naturrunk, fisket? Fredagsfisket var ungefär lika upplyftande som fisket jag haft veckan innan hemma i stockholms skärgård… Dvs stendött.. Eller tom stendödare då vi inte hade så mycket som ett hugg under provfisket. Jag tog dock tillfället i akt att utöva lite naturrunk delux då jag hittade en fantastisk udde med ett hav av vitsippor som jag bestämde mig för att galoppera runt i, naken, och med min fotbollsderbyförstörda röst vårskrika likt Ronja Rövardotter. Härligt! Vädret var ju strålande och kvällssolen strilade in i den glesa skogen och.. ja ni förstår.. Jag kunde helt enkelt inte låta bli.. I övrigt var provfisket som sagt mest demoraliserande. Vi hittade mängder med betesfisk men antingen så plaskades det av lekande gäddor i vassen intill eller så var det säl i omnejden vilket gjorde fisket trögt.
Kvällen blev en trevlig upplevelse i samtal med de andra gängen. Gjorde misstaget att skrämma bort de flesta när jag försökte pumpa höstens vinnare och några andra på lite tips. Tror inte det är kutym att bete sig på det sättet kvällen innan tävling vilket man kan förstå, dock lite trist då vi som superamatörer hade hoppats på att kunna snappa upp lite tips. Kändes ändå positivt att vi såg såpass skickliga ut att de andra inte förstod att vi knappast hade något med toppstriden att göra. Lite styrkta av den insikten och ett par muggar whisky lade vi oss för att sova. Sjökortsbilderna snurrandes i huvudet på den självutnämnda taktikern Jake..
Lördag
Nu måste jag skita och sen springa till plugget.. Lördag kommer!
Lördag försök 2..
Morgonen började tidigt och då e.f.t som vanligt sket i tandhygienen och jag och doffe kallt räknade med att den andre hade med tandkräm var det tre whiskystinkande grabbar som rullade ur sängarna vid fem-rycket. Kaffe kokades och sista packningen slets ihop och sen bar det av ner mot båten i den kyliga morgonluften. Skepparmötet avklarades snabbt, "de fem längsta över 70cm.., ta det lugnt i starten", jaja låt oss åka bara. Uppmaningen om att ta det lugnt i starten behövdes dock. 06.30 låg 60 båtar redo att dra på full gas. Problemet var att vi bara såg sex av båtarna. Dimman låg tät…. Så det var i blindo gasen gick i botten när startskottet, helt oväntat, gick klockan 06.50, 10 minuter innan utsatt starttid. Vi hade dock valt en innerväg för att undvika flaskhalsen på väg ut mot skärgården. Jag blundade när båten gled över det spegelblanka havet och lät doffes röst styra mina händer på ratten. Dimman gjorde att soluppgången filtrerades mellan bankarna av dimma och när ögonen öppnades igen var allt på allvar. Game day. Och jag var självutnämnd taktiker. Press!
Första stoppet var en grund mar där vi hoppades att den kalla natten skulle ha gjort att leken stannade av och någon fick för sig att ta tillfället i akt och äta lite frukost. Föga förvånande vart det bom där. Något vi nästan räknat med och därför spenderade vi inte mer än 5 minuter på den platsen. Vidare gick färden mot ett sund med ett angränsande grundområde som jag spanat in på sjökortet redan i höstas. Tog inte många minuter innan E.F.T meddelade HUGG och på hans grön/vita (han är ju bajrare trots allt) McRubber satt en liten men god snipa! Kändes otroligt skönt att nollan var spräckt innan vi ens fiskat i 10 minuter, även om fisken endast mätte 60 cm och därmed var en decimeter för kort för att vara godkänd. Moralen var på TOPP och alla tankar på gårdagens tröga fiske utbyttes mot vilt spekulerandes om vilken dag detta skulle bli, kanske hade vi tom chans att vinna. Hybris.
Taktiken var att fiska i anslutning till de grundaste och mest slutna marerna på förmiddagen i jakt på fisk som lekt klart. Det funkade inte alls och stressen över att totalfloppa kom återigen krypandes. Jag som taktiker var den naturliga syndabocken och när stämningen i båten började bli allt för tryckt var det dags att gå över till plan B - motsatsen. Tanken var att börja grunt och varmt och jaga efterleksfisk för att därefter, om det inte funkade, ge oss utåt och försöka hitta förleksfisk i det kallare vattnet i ytterskärgården. Efter en tankning hos Gunvor hittade vi det kallare vattnet vi letat efter. Vi lyckades ta oss in i en nästan slutet system vilket gjorde vattnet lite grumligare än det Evianklara vattnet som gör St Annas ytterskärgård till ett akvarium i världsklass.
Det första vi ser när vi kommer in i systemet är tre hyggligt grova abborrar som pilar iväg under oss. Ett gott tecken! I systemet finns en vik med vass som vi direkt styr mot. Vi ser snipor stryka förbi längs botten när vi närmar oss ankring och stämningen stiger återigen i båten. Solen steker, det är skönt i lä efter en lång åktur och viktigast av allt, här finns fisk. Axlarna sjunker ner, tröjorna åker av och vi konstaterar att här kan vi tänka oss att stanna ett tag. Doffe sadlar om till old school-style och skippar sin jerkutrustning till förmån för Hi-Lo och haspelspö, inspirerad av bytet till lättare utrustning väljer han dessutom flourcarbontafs. Jag börjar fiska 18g Utö med utrustning gjord för att damma iväg beten på 120g. Endast E.F.T klamrar sig desperat kvar vid sina dyrt förvärvande moderna skapelser. Doffe får hugg först. En snipa som är några centimeter för kort för att behöva passera måttplankan. Han krokar en till, troligen större (än tidigare) fisk som dock straffar honom tungt för hans beslut att köra flourcarbon. Den klipper taften relativt omgående. Surt! Men det sänker inte vårar humör för fisk finns fortfarande och hugga vill den. Jag lyckas, efter några bommade hugg kroka en fisk som faktiskt dög till mätning och missminner jag mig inte mätte den 80 cm. Skönt med en godkänd fisk.
Efter det dog intresset ut bland vikens snipor och det var hög tid för oss att ge oss av tillbaka. Ett par stopp på vägen gav ingenting och doffe sprang in måttplankan i mål precis i tid för att slippa sanktioner. Vi trailade därefter upp båten och smet, vår vana trogen, från prisutdelningen. Denna gång var det dock inte bara skam utan också övriga gängets respektive som väntade med påskmiddagen.
Sammanfattningsvis kan sägas följande:
Vi fick varsin fisk.
Vår godkända resulterade att vi hamnade på övre halvan i startfältet.
St Anna har en fantastisk skärgård.
Tack till arrangörerna, våra sponsorer Matoteket AB, F-tec mfl och övriga TCK för ett kul äventyr!
// jake
Lördag försök 2..
Morgonen började tidigt och då e.f.t som vanligt sket i tandhygienen och jag och doffe kallt räknade med att den andre hade med tandkräm var det tre whiskystinkande grabbar som rullade ur sängarna vid fem-rycket. Kaffe kokades och sista packningen slets ihop och sen bar det av ner mot båten i den kyliga morgonluften. Skepparmötet avklarades snabbt, "de fem längsta över 70cm.., ta det lugnt i starten", jaja låt oss åka bara. Uppmaningen om att ta det lugnt i starten behövdes dock. 06.30 låg 60 båtar redo att dra på full gas. Problemet var att vi bara såg sex av båtarna. Dimman låg tät…. Så det var i blindo gasen gick i botten när startskottet, helt oväntat, gick klockan 06.50, 10 minuter innan utsatt starttid. Vi hade dock valt en innerväg för att undvika flaskhalsen på väg ut mot skärgården. Jag blundade när båten gled över det spegelblanka havet och lät doffes röst styra mina händer på ratten. Dimman gjorde att soluppgången filtrerades mellan bankarna av dimma och när ögonen öppnades igen var allt på allvar. Game day. Och jag var självutnämnd taktiker. Press!
Första stoppet var en grund mar där vi hoppades att den kalla natten skulle ha gjort att leken stannade av och någon fick för sig att ta tillfället i akt och äta lite frukost. Föga förvånande vart det bom där. Något vi nästan räknat med och därför spenderade vi inte mer än 5 minuter på den platsen. Vidare gick färden mot ett sund med ett angränsande grundområde som jag spanat in på sjökortet redan i höstas. Tog inte många minuter innan E.F.T meddelade HUGG och på hans grön/vita (han är ju bajrare trots allt) McRubber satt en liten men god snipa! Kändes otroligt skönt att nollan var spräckt innan vi ens fiskat i 10 minuter, även om fisken endast mätte 60 cm och därmed var en decimeter för kort för att vara godkänd. Moralen var på TOPP och alla tankar på gårdagens tröga fiske utbyttes mot vilt spekulerandes om vilken dag detta skulle bli, kanske hade vi tom chans att vinna. Hybris.
Taktiken var att fiska i anslutning till de grundaste och mest slutna marerna på förmiddagen i jakt på fisk som lekt klart. Det funkade inte alls och stressen över att totalfloppa kom återigen krypandes. Jag som taktiker var den naturliga syndabocken och när stämningen i båten började bli allt för tryckt var det dags att gå över till plan B - motsatsen. Tanken var att börja grunt och varmt och jaga efterleksfisk för att därefter, om det inte funkade, ge oss utåt och försöka hitta förleksfisk i det kallare vattnet i ytterskärgården. Efter en tankning hos Gunvor hittade vi det kallare vattnet vi letat efter. Vi lyckades ta oss in i en nästan slutet system vilket gjorde vattnet lite grumligare än det Evianklara vattnet som gör St Annas ytterskärgård till ett akvarium i världsklass.
Det första vi ser när vi kommer in i systemet är tre hyggligt grova abborrar som pilar iväg under oss. Ett gott tecken! I systemet finns en vik med vass som vi direkt styr mot. Vi ser snipor stryka förbi längs botten när vi närmar oss ankring och stämningen stiger återigen i båten. Solen steker, det är skönt i lä efter en lång åktur och viktigast av allt, här finns fisk. Axlarna sjunker ner, tröjorna åker av och vi konstaterar att här kan vi tänka oss att stanna ett tag. Doffe sadlar om till old school-style och skippar sin jerkutrustning till förmån för Hi-Lo och haspelspö, inspirerad av bytet till lättare utrustning väljer han dessutom flourcarbontafs. Jag börjar fiska 18g Utö med utrustning gjord för att damma iväg beten på 120g. Endast E.F.T klamrar sig desperat kvar vid sina dyrt förvärvande moderna skapelser. Doffe får hugg först. En snipa som är några centimeter för kort för att behöva passera måttplankan. Han krokar en till, troligen större (än tidigare) fisk som dock straffar honom tungt för hans beslut att köra flourcarbon. Den klipper taften relativt omgående. Surt! Men det sänker inte vårar humör för fisk finns fortfarande och hugga vill den. Jag lyckas, efter några bommade hugg kroka en fisk som faktiskt dög till mätning och missminner jag mig inte mätte den 80 cm. Skönt med en godkänd fisk.
Efter det dog intresset ut bland vikens snipor och det var hög tid för oss att ge oss av tillbaka. Ett par stopp på vägen gav ingenting och doffe sprang in måttplankan i mål precis i tid för att slippa sanktioner. Vi trailade därefter upp båten och smet, vår vana trogen, från prisutdelningen. Denna gång var det dock inte bara skam utan också övriga gängets respektive som väntade med påskmiddagen.
Sammanfattningsvis kan sägas följande:
Vi fick varsin fisk.
Vår godkända resulterade att vi hamnade på övre halvan i startfältet.
St Anna har en fantastisk skärgård.
Tack till arrangörerna, våra sponsorer Matoteket AB, F-tec mfl och övriga TCK för ett kul äventyr!
// jake
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar